Tentadags? Go break a leg...!
Augusti innebär för de flesta sommar, kanske semester och skolstart. För oss chalmerister innebär augusti till huvudsak två saker, omtentaplugg och nollning.
Tisdagen den 18 augusti var det alltså dags igen. Elektro skulle få en ny omgång Nollan att ta hand om. Många var de inte (dryga 70 till antalet) och små är de (födda på 90-talet)! Men de är varmt välkomna ändå! I år är första gången som jag inte är phadder, trist nog. Men denna gång valde jag att sätta prioritet på omtentorna.
Efter att nyfiket ha tittat på de små liven när de vallades hit och dit under några dagar, så var det på torsdagen dags för öfvningssittning. Det vill säga Nollans första sittning på Chalmers och därmed introduktion i sittningsdisciplin och allt vad som hör till. Eftersom det inte skulle vara någon dans denna kväll så tänkte jag att jag ju lika gärna kunde gå på öfvningssittningen med Nollan och "lära dem sitta ordentligt". Dessutom kunde vi ju inte låta bli att hålla traditionen med gycklet om Derivatamonstret vid liv. Öl var gott och Nollan var rolig. Jag blev till och med kallad för lammkött av min Nollan som jag hade som bordsherre och Maria som satt mittemot hörde det och höll på att ramla av stolen och in under bordet för att hon skrattade så mycket. Gissa om jag var helnöjd den kvällen!!! =)
Efter en lyckad sittning och lite efterraj i korridoren så började kalasandet att dö ut i och med att de flesta gick ner till Gasquen. Så vi urgamble tänkte att det var nog dags gå hem, det skulle ju ändå upp och pluggas dagen efter. På Rännvägen kommer Tomas ikapp oss (Maria, Andreas och jag) och undrar om det inte någon som ville skojbråka lite med honom. "Jaa! Jag vill!" säger jag glatt och full med överskottsenergi. Vi hittar en gräsplätt att brottas på och hinner knappt börja innan jag kommer på att det kanske var dumt att ha på sig sin ryggsäck med datorn i, och försöker väl dumt nog att rädda den genom en undanmanöver och hamnar lite galet. För helt plötsligt gör det väldigt ont och jag tittar ner på en fot som ligger väldigt fel. Tomas tror jag skojar och jag får liksom säga till honom på skarpen... "Nu är det nåt som är väldigt fel, jag skojar inte!" Så vi ringer tillbaka Maria och Andreas som gått i förväg och det börjas ringa efter taxi och till slut bestämmer folk att det är lika bra med att ringa ambulansen istället.
Fullt liv rådde på Chalmers och många kom förbi och undrade vad som hänt och varför Maggan ligger på marken och skojar och skrattar mellan tårarna. (Det var nog lite tur att ha alkohol i kroppen, men hur som helst så är humor ändå min stora försvarsmekanism.) Ambulansen kom och jag fick lite "goa grejer" som de sa. Maria var jättegullig och följde med mig, för nu bar det av till Mölndal för att de var bäst på benbrott tydligen. Vi trodde ju bara att jag fått foten ur led, dels för att det gjorde inte så fruktansvärt ont som jag trodde och att jag kunde ju vicka på tårna. Men ambulanskillarna sa att det var nog lite värre än så.
All personal som jag stötte på under vägen, fick redovisat från mig själv (som babblade i ett) att jag pluggade medicinteknisk utrustning på Chalmers och att jag var lite sur för jag ville ju inte missa dansen dagen därpå. Foten blev dragen i rätt läge, in och röntgas, benet lagt i gipsskena och sen blev jag inlagd för natten och för att invänta operationstid. Det visade sig vara en fraktur på vadbenet (fibula), alltså det smala benet i underbenet samt att ledbandet hade fått sig en rejäl smäll på andra sidan av foten.
Jag fick komma ner på operation redan på morgonen och fick efter överläggning med narkosläkaren en ryggmärgsbedövning så jag fick vara vaken under hela operationen. Det var riktigt spännande. Jag hade ju skynke för så jag såg ju inget av själv operationen, men hörde allt och fick titta på alla apparater och sånt. Lite läskigt var det allt att ligga där och känna vibrationerna i hela britsen av borrandet och att inse att det faktiskt var mitt ben som jag såg sköterskan lyfta rätt upp i vädret efteråt när det var inlindat utan att det kändes någonting överhuvudtaget.
Världens goaste operationsteam fick jag också. Vi skojade om hårdrock, dans och allt möjligt annat. Jag skojade desutom om att detta var ett riktigt studiebesök för min del. Jag frågade om diverse apparater och läten, och kunde se de digitala röntgenbilderna som visades på en stor plattskärm på väggen. Det tråkiga var att jag bara kunde se det lite suddigt eftersom jag inte fick ha linserna i och närsyntheten gjorde sitt. De sa till mig att benbrottet var fint (inte en massa flisor utan rätt av) och operationen blev fint gjord, fick en platta och sju skruvar för att fixera det hela. Han var till och med extra noggrann med att göra fina stygn, "så att det ska se snyggt ut till fina dansskor och kjol". (Haha... ni hör ju, de var inte kloka!)
Sen när jag låg på uppvak och väntade på att bedövningen skulle släppa, så skulle de ha koll på min urinblåsa. Då kom de med en ultraljudsapparat för att se och mäta hur mycket den var fylld. Väldigt spännande, fler apparater man läst om. Tanken har dock aldrig slagit mig att den kunde användas även till detta, även om det ju kändes ganska uppenbart när man väl låg där i situationen. Det får en ju att undra över fler användningsområden...
Dagen därpå var det dags för post-röntgen för att se så att allt såg bra ut innan det var dags att få riktigt gips. Jag passade ju självklart på att fråga om man fick titta på röntgenbilderna och det fick jag trots att det egentligen inte var så populärt. (Fick i efterhand höra att nya regler precis nyligen införts, så att man numer faktiskt har rätt att få se sina röntgenbilder.) När jag sen skulle gipsas så blev det till slut plastgips trots allt, det skulle det nämligen inte varit från början. Varför beslutet ändrats vet jag inte, men jag fick välja färg själv och givetvis blev valet ett knallgult för att hedra nollning och Quarl. De skrattade åt mig och sa att det kanske inte var det vanligaste valet. Men en av mina rumskamrater tyckte när jag kom upp på avdelningen igen, att det var en fin och uppiggande färg jag valt på mitt gips. =D
På söndagen var det dags att hoppa hem på kryckor. Innan jag lämnade avdelningen och sjukhuset så lyckades jag tjata till mig (efter tips från vaktmästaren som körde upp mig till salen efter röntgen) att jag skulle få med mig en kopia på röntgenbilden. Så nu har jag två fina bilder med all metall som de pimpat mitt ben med. =)
Nu när jag kommit hem och hoppar runt på kryckor, så har jag insett att små enkla saker inte är lika enkelt längre. I början var det full tankeverksamhet för att lösa småsaker som att kunna ta med sig saker... mackor hamnar i fryspåsar, kaffe i termos, mjölk/vatten i 0.5l PET-flaskor och sen ner i en tygkasse på kryckan för att kunna tas med till annan plats i lägenheten. Mer och mer börjar dock gå på rutin nu, men fortfarande finns det utmaningar att tampas med. Bara som en sådan sak att man är ute och handlar med mamma och hon har sprungit i förväg med korgen... där står man strandsatt som ett fån med något man vill ha med sig! =)
Ett par gånger har jag kämpat mig till skolan och inte förräns nu har jag insett hur mycket uppförsbacke det är till Elektro från Chalmershållplatsen. Tro mig, det är bara uppför!!! Det är små äventyr bara att ta sig någonstans. Man får undvika gamla spårvagnar som inte är handikappsanpassade (känner mig inte helt säker i trappgång än och dörrarna som inte är automatiska är jobbiga). Man får planera sin resväg för den mest optimala och släta vägen. Man får planera vad man ska ha med sig i ryggsäck på ryggen, tänka på vad för ytterkläder man ska ha om det börjar regna för paraply är inte att tänka på, samt plastpåse och tejp för att skydda gipset. Tänka på saker som att man kanske vill köpa en kopp kaffe (i skolan till exempel), det fixar man inte om man är själv... det får bli termos hela tiden.
Som igår när jag skulle ut och shoppa med mamma, så skulle jag ta hissen ner en våning i mitt hus. Dörren går inte riktigt igen, så hissen vill inte starta. Jag öppnar dörren och försöker stänga den lite på nytt, men den stannar precis 2-3 mm innan den ska. Det finns inget att greppa i dörren från insidan, så jag försöker att öppna och stänga dörren med lite mer fart få den att stänga sig... men den bromsas upp och stannar återigen sådär pyttelite innan. Förnedrande att behöva kliva ut och ropa på mamma som står en våning ner, och säga att jag kommer inte ner utan att någon puttar igen dörren från utsidan. Tänkte att jag skulle felanmäla det när jag kom hem, men då funkade den minsann igen som den skulle... skumt. Hoppas att den beter sig som den ska i fortsättningen... Men jag ska vara glad att jag faktiskt har hiss i mitt hus, tänk om det bara hade funnits en smal, sliten trappa och att jag bodde på 4:e våningen eller så.
Oturligt nog blev det ju ett litet oväntat "avbrott" mitt i tentapluggandet. Men jag är vid gott humör och det går absolut ingen nöd på mig. Som jag sagt, jag har ökat mitt skrotvärde, har fått ett rejält studiebesök och man lär så länge man lever. Jag har ju aldrig brutit något innan, så nu har jag provat det också. Jag tyckte liksom att det var lika bra innan man kom upp i en ålder då benskörhet och allt sånt skulle ställa till med en masse elände. Och om jag skulle hamna i situationen att föda barn någon gång så behöver jag ju inte vara rädd för ryggmärgssprutan... den har jag ju också prövat nu. =)
Vill passa på att tala om hur underbara föräldrar och vilka goa vänner jag har! Stackars pappa som fick ta samtalet morgonen efter från mig där jag sa att jag låg på sjukhuset med brutet ben, väntandes på operation och förvirrat inte visste vad som skulle hända därnäst. Stackarna (föräldrar och kompisar) som satt och väntade under dagen i väntrummet uppe på avdelningen när jag låg i timmar på uppvak efter operationen och väntade på att bedövningen skulle släppa tillräckligt för att få komma därifrån och upp på avdelningen igen. Ett nytt och lite mer lyckat försök dagen gjorde att jag fick trevligt besök av mamma, Maria, Tomas, Kalle och Andreas. Tack, det betydde mycket!
Hälsningar och omtankar strömmade in från alla möjliga och ibland oväntade håll. Ryktet om att Maggan/Stina/Duvemåla hade brutit benet spred sig som en löpeld. Telefonen fylldes med sms, fick ett antal telefonsamtal och hälsningar på Facebook... och har även fått ett par besök här hemma. Bortskämd så det förslår, det är vad man är! Om ni bara kunde ana hur mycket dessa omtankar värmer och hur lyckligt lottad jag känner mig att ha så många goa vänner!!!
Avslutningsvis vill jag säga till alla er som tycker att vi med små fötter är lyckligt lottade, glöm det! Små fötter = står ostadigt på jorden. Då syftar jag inte just på att jag föll olyckligt och bröt benet. Näe, jag ska säga att det är ett under om jag under dessa veckor med gips och kryckor kommer att klara mig utan att bryta något mer! Jag kan vara vinglig på mina små fötter i vanliga fall... men nu har jag ju bara en fot att stödja mig fullt på. Jag är förvånad själv över alla gånger som jag hittills har vinglat till, satt ena kryckan galet eller liknande, utan att något allvarligare har hänt än lite ont av att behöva stödja på det trasiga benet. Två veckor har gått sen jag fick komma hem och ta hand om mig på egen hand, det ska väl vara ca en fjärdel av tiden. Håll tummarna för mig att den resterande tiden kommer att gå lika bra! På fredag ska jag in och ta stygnen, eventuellt ta bort den långa skruven och så nytt gips.
Nästa gång någon vill önska mig lycka till på en tenta... så unvik gärna kommentaren "break a leg", tack! =)
Uppdateringar och reflektioner...
Lite fler småäventyr som ytterligare en båtutflykt med danskillarna, en Ullaredstripp med morsan och en grillkväll i Slottskogen med Annikan och grabbarna blev det också.
Signaler och system-tentan då? Ja, det blev ju ett litet olyckligt avbrott i ... studierna om man säger så. Koncentrationen ville inte vara med mig, varken till att plugga dagarna innan samt under tentan. Så det gick inte så bra. Det tråkiga var att jag kände igen alla uppgifterna på tentan, men hjärnan ville inte samarbeta och jag lyckades inte få ordning på räknandet av dem. Hade jag bara pluggat flitigt...
Ja, ja ingen ide att vara bitter. Det löser sig alltid på nåt sätt. Under dammiddagen så kom jag på mig själv med att helt plötsligt få en väldig beundran över en tjej som varit inskriven på skolan länge, då hon berättade att det var 11:e nollningen hon var med på (alltså inte som nolla, utan bara att man är inskriven på skolan). Många tänker säkert att hon måste vara kass som inte lyckas ta sina omtentor, att hon pluggar för dåligt, att hon saknar motivation, etc. Men jag säger bara, vilket tålamod och vilken ordentlig kämparanda hon har! Vem hade inte gett upp efter 11 år??! Hon jobbar och sliter parallellt för att ha råd att plugga, eftersom CSN inte är något alternativ längre. Och visst, hon har varit engagerad i mycket kårliv och föreningar, men hon har tjänat ett stort kontaktnät och hon har inte varit rädd för att lära nya personer med tiden som fler och fler av hennes kursare tagit examen. Jag tror inte att tjejen i fråga läser min blogg (det vet man dock aldrig, har jag märkt), men jag skulle ändå vilja säga hur stor beundran jag har för hennes kämpavilja!
Med det vill jag ju inte säga att jag tänkt att ta så lång tid på mig, men på något sätt så är det skönt att tänka att det löser sig alltid. Man vet ju aldrig vad som händer och att det är bara att kämpa på. Har man kommit så här långt så kan man ju inte bara ge upp! Det är oavsett långt över mina förväntningar som jag hade när jag började på basåret och ville se hur långt det skulle ta mig. Inte visste jag för över 6 år sen att jag skulle stå här i slutet av en civilingenjörsutbildning. Ibland förvånar man faktiskt sig själv!
Och så till "cliffhangern"... jag återkommer snart om vad det var för avbrott som gjorde att jag tappade koncentrationen på pluggandet inför SoS-tentan. Det är en historia som måste berättas för sig. =)
Höst och dags för nya tag!
Trevlig midsommar!
Ska bli kul att träffa förra årets midsommargäng igen fast nu på ny ort.
Har haft fullt upp i veckan... så jag har inte hunnit blogga ens.
Så här kommer snabbgenomgången:
Och nu är klockan otäckt mycket... borde sova för länge, länge sen. Men var gör man inte för bloggandet...
... men nu har jag inte mycket mer att säga. Så det blir hopp i säng och sova sju kvart i timmen.
Imorgon är det midsommarafton och det ska bli sill och nubbe och grill och allt annat som hör därtill...
... och så var det sju pojkar under kudden också... eller blommor menar jag! ;)
En stor kopp ganska starkt kaffe... Lång!
När John sen skulle åka vidare så tänkte jag göra ett besök på Stadsbiblioteket. Hade tänkt att låna en bok i diskret matematik som jag sett skulle finnas där. Har tänkt att skriva den tentan i augusti, eller om det blir i oktober vi får se.
När jag väl var där och hade hittat min bok och ytterligare en mattebok som hade MATLAB instruktioner (tänkte att den kanske kunde vara bra att läsa) så gick jag och strosade lite på avdelningen för att jag ville få hjälp av bibliotekarien som var strängt upptagen i telefon hela tiden.
Så hel plötsligt ser jag att det har ju tv-spel för utlåning. Hade läst om detta men på något annat bibliotek i länet, så jag trodde inte de hade det här också. Hittade två SingStar-spel, stod och lurade lite på hur man skulle få tag i mikrofoner... typiskt att det inte fanns något Buzz-spel eller dansmatte-spel. Men så ser jag en lapp på framsidan av det ena fodralet: "2 mikrofoner och 1 usb-adapter ingår i lånet". Yippie... nu var det ingen tvekan längre. När jag sen gick för att låna dem så frågade jag hur lång lånetid det var på dessa, eftersom jag vet att det bara är några dagar när man lånar filmer. Men näedå, det var tre veckors låntid som på vanligt även på tv-spelen!
Sen bar det hemmåt, började att damma lite (skulle egentligen städa) men sen kunde jag inte hålla mig... var ju tvungen att koppla in och se om SingStar'et fungerade som det skulle. Hihi... så här satt jag ett par timmar och skrålade för mig själv.
Sill och potatis blev det till middag, billigt och bra. Men saknade tillbehören...dill, gräddfil, gräslök...och jordgubbar! =) Sådan lyx får jag tåla mig med ett tag till.
Efter en sådan händelserik dag så slocknade jag som en slagen hjältinna i soffan och vaknade inte till förrän strax efter tolvslaget... sen var det kört. Tittade på än det ena efter det andra tv-programmet och lyckades till slut somna strax innan 4-tiden.
Så det blev sovmorgon idag... men nu jäklar ska det städas!
Att jag alltid ska ha näsan framme...
Sen vill jag passa på att gratta världens bästa Annikan på födelsedagen idag!
Hipp, hipp, hipp! Hurra, hurra, hurraaa!! Annika, Annika, Annika!!!
Idioten!
Kan inte ens minnas när det hände senast...
Rotationer, tangentplan, gradienter...
Så ser min tillvaro ut för tillfället. Men imorgon är det tenta, sen är det över för ett tag i alla fall.
Så håll en tumme eller två för mig imorgon 8.30 -12.30!
Kaxig och morsk = ont i näsan!
(Ps. Det var ingen bruten näsa och den mår fint nu, men jäklar vad det small till i mitt huvud.)
Kjam på dä'! =)
När vi var på polketten igår träffade vi på en tjej som vi känt genom dansen i över ett och ett halvt år nu... hon hejar ibland, men oftast inte och igår var uppenbarligen en sådan dag då man inte hejar. Hennes pojkvän däremot är alltid trevlig och ler och hejar på en.
Sen så träffar vi på en kille som jag dansat med en gång (i lördags) och som Annika precis hälsat på, då får vi minsann de varmaste kramarna.
Att man kan vara så olika... facinerande!
Daydream beliver
Gör så här:
- Kör shuffle på din mp3-spelare/musikspelare i datorn.
- Första låten är svaret på första frågan.
- Tryck på Next och du har svaret på andra frågan osv.
Här kommer mitt resultat, alltså det här är jag: =)
- Om någon säger "Det är okej" vad säger du då?
Du ska va’ president - Imperiet - Vad beskriver din personlighet bäst?
Gotta leave my troubles behind – Miss Li - Vad tycker du om hos en kille/tjej?
Patience – Guns and Roses - Vad är meningen med ditt liv?
Tubthumping - Chumbawamba - Hur lyder ditt motto?
Den långa vägen hem – Martin Stenmarck - Vad tycker dina vänner om dig?
Kan inte säga nej – Veroncia Maggio - Vad tänker du på ofta?
En blick, en dans, en kyss - Scotts - Vad tycker du om din bästa vän?
Relalalaxa – Just D - Hur lyder din livshistoria?
Hands up - Ottawan - Vad vill du bli när du blir vuxen?
Generation X - Kent - Vad tänker du på när du ser en person du tycker om?
Things can only get better – Howard Jones - Vad tycker dina föräldrar om dig?
Bad reputation – Colbert Hamilton - Vad kommer du att dansa till på ditt bröllop?
Du kan alltid lita på pojkarna över 35 – Mats Rådberg & Rankarna - Vilken låt kommer att spelas på din begravning?
Av ingen annans frö – Lars Winnerbäck - Vad har du för hobby/intressen?
Ge mig en öl – Kenneth & the Knutters - Vilken är din största hemlighet?
Nån annan – Lars Winnerbäck & Hovet - Vad tycker du om dina vänner?
Nothing’s gonna change my love – Glenn Medeiros - Vad är det värsta som kan hända dig?
The Night - Scooter - Hur kommer du att dö?
Svärföräldrarna – Galenskaparna & After Shave - Vad ångrar du mest av allt?
Det blir aldrig som man tänkt – Black Jack - Vad får dig att skratta?
Studentliv – ? (omskriven text på Galenskaparnas ”Bara sport”) - Vad får dig att gråta?
November rain – Guns and Roses - Kommer du någonsin att gifta dig?
Goda dagars magi - Petter - Vad skrämmer dig mest av allt?
My parents hate him – Drowsy - Tycker någon om dig?
Lunchtime kind of guy – The Refreshments - Om du kunde resa tillbaka i tiden, vad skulle du ändra på?
Jag är hos dig igen – Lars Winnerbäck - Vad sårar dig just nu?
Stay – Maurice Williams & The Zoodiacs - Vad kommer du att döpa det här inlägget till?
Daydream beliver – The Monkees
Se så... gör nu detta test. Det gav i alla fall mig en hel del skratt under vägen.
Dags att sluta dagdrömma och sätta näsan i böckerna igen!
Modig och stolt!
- Onsdag: Scott på Polketten... alla (som vi kände) var där! =)
- Torsdag: Streaplers... väldigt, väldigt många (människor) var där!
- Fredag: Date/Face-84... en gråmulen och blåsig kväll, och gott om plats på dansgolvet
- Lördag: Wizex/Titanix... lite fler än dagen innan, men fortfarande så att man kunde ta ut svängarna lite extra.
Grattis Streaplers, 50 år på scenen!
Sen var det också kul att Lasseman från Arvingarna också var med i showen. Han sjöng "Bara 15 år" som var hans pappas låt. Och han är ju såå söt... ;) Även om bilden inte är så bra, så kan man ju inte tro att han faktiskt är äldre än jag.
Bilder från kvällen hittas här på
http://www.streaplers.se/index.php?menu=Galleri&sida=Galleri_090521_1
Bilder från igår
Men här är i alla fall ett litet bidrag.
Snygg-Henke!
De tänkte att de skulle ta sig in och titta/lyssna på Scotts,
nu när de ändå spelade i närheten.
Dottern hade lite skeptiskt sagt:
-"Får väl se om han är så snygg i verkligheten då".
Efter att ha vart in en sväng framme vid scenen, kommer hon ut och säger:
-"Japp, det var han!" =)
Tack Basse, för att du definierat fikarasten till 15.00! ;)
Nu är det sommar!!!
Åh, så fort man bara klev innanför grindarna till Liseberg, så kom alla minnen rusandes emot en! Nästan småspringades skyndade jag mig bort till Polketten och såg att det var som jag gissat... mycket folk. Men jag trodde faktiskt att det skulle vara mer folk än vad det var. Kanske hade det överhängade regnet skrämt bort några. Jag letar efter lite bekanta ansikten men antar att de är uppe och dansar. Så jag ställer mig och tittar en stund. Oj, där var ju den och den som man inte sett sen förra året. Det var ju givitvis många av de som man träffat under vinterhalvåret också. Men det var kul att se så många man nästan glömt bort. Eller en var det väl kul, medan andra var det väl mindre kul att bli påmind om.
Många Diggare var där också, det var kul. Man kan ju hoppas att trenden fortsätter. Men något säger mig att det inte kommer vara så. Men det var kul att "Lilla farbrorn" och "Lilla farbrorns bror" var där. Annika blev uppbjuden av "Lilla farbrorn" och fick sig en tillsägelse att "vad är det för dumheter att vara med hos Digg. Du får komma tillbaka nu till höst!" Haha... "Där ser du", sa jag sen när hon berättade det. "Han har ju saknat dig! Han frågar alltid efter dig!"
Ja, nu är alltså sommarn igång. Hela helgen är det danshelg på Liseberg. Men nu är det tre dagar med dansband på Stora Scenen och de lär ju ha byggt ett dansgolv för oss danssugna också. Ikväll är det Streaplers, som firar 50 år på scenen. Imorgon är det Date och Face-84 som delar scenen och slutligen på lördag är det Wizex och Titanix. Det kommer bli kalas! En tjejkompis i skolan har sagt att hon vill ha sällskap ner och dansa nån timme som avslutning på dagens tentapluggande... tycker jag låter som en sund idé. Även om jag sa: -"Vara där en timme... det finns inte i min värld. Det skulle vara om jag kommer dit en timme innan de slutar spela!"
Så, så får det bli. Plugga flitigt på dagarna och sen ner och dansa sig trött och koppla av en stund!
Ja,... aber nicht so gut und nicht so schnell!
ännu mer fullknôkad helg!
Men då helt plötsligt är det som att någon bara tittar ut genom tidningen och säger: - "Hallo där! Sätt lite fart nu, gå och gör det du ska nu!" För helt plötsligt möter min blick en helsides annons från MathWorks om det matematiska programeringsverktyget Matlab, som jag just ska sysselsätta mig med hela helgen.
Trevlig Matlab-helg!
Oki... För att inte få allt för mycket klagomål, så erkänner jag att jag använt mig av "författarens frihet". De som läst veckans NyTeknik kommer kanske att säga att det var inte den tyska verisionen av annonsen som var där, utan den kinesiska. Men jag tyckte det blev lite roligare att lägga till en rubrik som jag kunde svara på, så jag valde den tyska versionen.
Errata! Minnet sviker...
Det verkar som att jag lyckats kasta om årtalen. Jaja, inte lätt att komma ihåg. När jag tänkte efter så var det ju faktiskt 2006 som Värsttragik var. Minns så väl hur nerkyld och blöt jag var efter att ha gått med Elektrofanan på mössbytet och i tåget ner till Trädgårdföreningen, vilket också var anledningen till att jag skippade att vara med på vagnen när själva cortégen avgick.
Jag passade på att leta upp bildbevis från vagnarna, som är tagna av CFFC (Chalmers Film- & fotocommitté):
Sådär nu är ordningen återställd igen. Det hjälper ibland med en återställare... =)
Utmanad!
Utmaningen är att skriva ner 5 saker som ska göras under år 2009 samt 5 personer som vidare ska utmanas.
Hmm... vad ska jag välja... lättare att välja fem saker som inte kommer bli utförda under året... ta examen, gifta mig, få barn...
Näe, men ska man ge sig på ett seriöst försök då. Under år 2009 ska jag...:
- ...söka (och förhoppningsvis börja på) exjobb
- ...bättra mig på att säga ifrån och tacka nej
- ...ta vara på och stötta mina goa vänner
- ...ha fler "ta-hand-om-mig-själv-tillfällen"
- ...fylla 36 år
- Me tired you Jane
- Fotoshattapp
- ...
- ...
- ...
Lycka till!
Den stora dagen C... för hundrade året!
För mig har den alltid funnit även om jag inte varit där och tittat varje år.
Men man har några söta minnen från när man var riktigt liten
och man var där med mor och far.
Någongång kastades det till mig en banan, bland annat.
Under gymnasiet var det en ny period då man också gärna gick och tittade.
Men lösnumrerna är ju klart de som man kommer ihåg bäst.
Konstorsstolen, WC-stolen, Soffan... alla självklart motoriserade.
Har varit med och byggt själv två år (2005 och 2006).
Första året hade vi om "Värsttragik" och om att kontrollanterna tryckte ut folk genom rutorna och deras förbättringsåtgärdsreklam (prickarna)
som inte vart nåt nåt bra.
Andra året hade vi om att lastbilschaufförer dricker sig berusade på färjorna och att de kör på folk när de kommer ut på vägarna.
Men i år ska jag som de senaste åren bara avnjuta den i en slänt,
med några vänner och grymt mycket annat folk!
Men först är det mössbyte... svart mössa av, vit mössa på!
Ha en skön Valborg!
Nöjd...
Dagen började bra med att kämpa i 4 timmar med projektarbete som går sakta men säkert frammåt. Hänger inte riktigt med alla gånger men känner ändå att jag kan bidra med lite åsikter och tankar, vilket är skönt.
Lunchen tillbringades i solen på innergården... skönt. Men ännu skönare blev det när jag flyttade ner till sista "trappsteget" där det var lä och jag kunde sola gôtt. Som senare visade sig att "gôtt" har sitt pris... nämligen årets första solbränna.
Motstridigt gick jag in efter en lång lunch och började lite med bokföring&bokslut... skönt att komma igång, men blev långt ifrån färdig.
Sen mutade jag en av mina gamla nollor. Hon ville sälja Cortègeprogram... och jag sa att jag skulle köpa ett om hon ville göra mig en tjänst att köpa en Cortégesejdel åt mig. "Deal it was" och jag fick en sejdel till samlingen. Tänkte jag skulle ha en Cortègesejdel för alla år jag går på Chalmers, men saknar dock en i samlingen (2007) då de tog slut innan jag fick mig fatt att köpa en. Så jag får väl leta med ljus och lykta om det är någon som vill sälja sin eller leta på Tradera.
Åter till fredagen... eftermiddagen var avsatt till öhlhäfvning. Det ordnades Chalmers Open (vilket också anses vara SM...även om konkurrenterna i Kungliga hufvudstaden också tycker sig anordna SM... det struntar vi i för vi var först!) Jag är ingen bra häfvare, men med lite tur och stor öltörst så kan man väl få till något, tänkte jag och anmälde mig. Jag har ju inte häfvt på jättelänge... sen förra året någongång. Typ Chalmersmästerskapen i december eller kanske något lunchhäfv därefter, men tveksamt. "Antingen går det bra för att jag är öl- & häfvsugen, eller så går det inte bra alls för att legat av mig". Första öhlen överraskade mig! Takterna satt i, för jag dängde till med en tid på 4,867... en ren flaska (alltså inget tidstillägg som genereras för varje ml över de 5 cl som är godkänt). Tjoho... den satt den där den skulle. Inte mitt personbästa men en av bättre officiella tiderna, helt klart. Sen var det skönt att sätta en godkänd och bra tid redan på först flaskan. Då har man två på sig att försöka satsa lite mer på, eftersom det är bästa flaskan av tre som blir ens resultat.
För oss tjejer finns det en egen gren, Emilia-flaskan. Det är samma som för killarna, 33 cl flaska med varm öhl (Pripps Blå 3,5). Men att vi tjejer tävlar mot varandra också. Som jag sa lite tur och stort ölsug, skulle göra susen. Ölsugen var jag, det märktes ju. Även om det var en hyfsad tid och jag inte lyckades öka den med min två kvarstående, så hade jag turen med mig. Tjejer som häver aktivt var antingen inte där eller lyckades inte med någon bra tid. "Gamlingarna" som kom dit fick inte heller till någon bra tid på sin första flaska... sen blev det ett missöde med en elsladd och strömavbrott i utrustningen uppstod. Många drog sig därifrån, eftersom de inte orkade vänta då det verkade vara segdraget att lösa elproblemet. Men jag härdade ut väntan... för jag log ju först i Emilia-klassen. Ett sista hot kom dit i slutfasen av häfvet och svängde en flaska... men fick inte till någon bra tid och hann inte med mer. Sekreteraren bläddrade hit och dit och började sen skriva diplomen. Slutligen dags för utlysandet av tävlingens 1:a, 2:a och 3:e plast i de olika grenarna!
och kan ju nu lägga ytterligare en titel till listan:
=)
Nu kan jag verkligen känna mig nöjd. Jag har alltid varit den ständiga tvåan i många sammanhang. Innan Chalmersmästerskapen så var målet att ro hem ett första plats diplom någongång... då klarade jag det. Mycket vill ha mer... var vore inte nice om att ro hem tjejgrenen i ett SM... och nu har jag gjort det också. Även om jag har haft turen med mig och fortfarande inte har några lysande tider... så är jag i allafall mycket nöjd. Hade aldrig trott att jag kunde vara så tävlingsinriktad som jag blivit i detta sammanhang, men visst är det kul att vinna och kul att ligga på toppen.
Så som sagt... sammanfattning av fredagen = nöjd!