maggan73

Det får en att bli på ett strålande humör själv. Idag är en undantagsdag, idag är en dag som bara är till för mig. Det är så jag känner det i allafall... helt enkelt en "ta-hand-om-sig-själv-dag"! =)

Den började väl kanske inte helt bra imorse eftersom jag som vanligt inte kommer i säng innan klockan tickat över tolvslaget. Första gången på länge som jag hade föreläsning kl. 8.00 och det var kallt att gå upp. Vilket resulterade i att jag snoozade för länge och fick stressa när jag väl kom upp. Ovan vid att ta sig till skolan vid den tiden, hade jag glömt vilket kaos det är med trängsel på spårvagnarna, fulla bussar, stopp i trafiken osv. Alltså var min marginal inte längre så god och jag fick gå med raska steg från hållplatsen till klassrummet.

Bara tanken att andra dagen i en ny läsperiod gå och sätta sig i en "tentasal" fick ju en att få gåshud och rysningar... man riktigt känner hur ångesten sitter kvar i väggarna och som vägrar att låta sig vädras ut för en ny läsperiod.

Fler och fler kända ansikten börjar trilla in allt eftersom, men inte riktigt så många som vi tyckte borde vara där... och framför allt inte ens läraren. Hmm... var det något salsbyte som vi hade missat??! Näehäe, man skulle tydligen lusläst kurs-pm:et där det stod att vi började kl.9.00, vilket det inte gjorde i schemat som envisades med 8.00. Näe, det var svårsmält... bäst att ta en kaffe på det. Vilket jag och Flygarn gjorde. =)

Lunchen hade bestämts sedan tidigare till att träffa en kompis från basåret som nu är klar (han hade valt att ta ut civ.ingenjör och inte master). Vi gick ner till Villan och åt en mumsig lunch och pratade ikapp om ditt och datt. Eftersom han var ledig och jag inte hade fler lektioner och tänkte åka hem, så fick jag till och med skjuts hela vägen hem eftersom det var på vägen. Sicken vardagslyx! =)

In och dumpa väskan, knata bort till frissan och kolla om hon hade någon ledig tid. Jorå, -"det är bara att slå dig ner" och så fick man äntligen tagit tag i det. När saxen och kammen gjort sitt så var det dags för spegling och resultatet att visas upp. Frissan pillar lite i håret och säger: -"Vilket fint fall du har!" Hehe... jag fick nästan bita mig i tungan för att inte dra till med den gamla ordvitsen: -"ja, självfallet!" och klämde ur mig ett tack istället.

Nyklippt och med ett solskenshumör klev jag ut i vårvädret igen... Hmm... varför inte ta och gå bort och titta på grisarna nu när det var så fint väder. Den tanken var jag inte ensam om! Det var mammor med barn i vagnar, en kille i 20-25 årsåldern, en äldre dam med sällskap av en yngre tjej, några från kyrkan var ute och beundrade dessa tre livslevande jordfräsar.

Jösses vad de hade hunnit böka. De har varit där i knappt en vecka och har bökat upp minst en tredjedel av deras inhägnad. Jättesöta, sällskapssjuka och gosiga var de. En herre av de från kyrkan som sköter om dem, hoppade in innanför inhägnaden och kliade och gosade med den fjäskigaste av dem. Oj, vad den njöt. Jättegulliga var de.

Sen blev det lite handlande på vägen hem. Tänkte passa på att hinna med årets första balkongfika, så tyckte att en bulle kunde komma väl till pass. Men solen är fortfarande för låg och hade därför hunnit försvinna bakom grannhuset innan jag hann in till balkongen. Så tji fick jag. Men en kopp kaffe och en god pistagebulle kommer sitta fint här alldeles strax.