maggan73

Förkylning och eldändes elände! Febern vill inte rikigt släppa taget om mig och halva helgen har man mesta dels varit helt utslagen. Lektionsfria fredagen blev det inte mycket gjort på, mest orka titta på lite tv emellan sovstunderna fram tills det var dags att pallra sig iväg till skolan för att fotografera på Nolluppdrags-redovisningen.

Söndagen var väl stort sett likadan fast jag bytte fotograferandet till att pallra mig upp för att gå ut en sväng med reklamen.

Men resten av helgen då? Jodå, den var minsann händelserik. Lördagen började i ottan med att jag på något konstigt sätt hade glömt av (nu igen!) hur klockan funkar... så att jag som skulle vara i god tid till tävlingsplatsen för att anmäla laget senast 10.30, kommer iväg i väldigt god tid och är på plats innan de ens har riggat iordning ordentligt, dvs. strax innan 9.00.

Vad gjorde jag i förskolan egentligen? Jag vet att jag tyckte det var roligt att vara där, så det kan inte varit att jag skolkade och missade en massa lärotid då. Eller kan det vara så att min hjärna är liten och helt enkelt har gått och blivit full. Så att ju mer nytt jag trycker in desto mer gammalt åker ut? Eller det  är ju ändå 30 år sedan jag gick i förskolan, så  det kanske är så att det finns någon viss lagringstid på sådan kunskap och att den nu är överskriden... Jag tänker nämligen jämt fel när det gäller klockan och har fortfarande inte lärt mig höger/vänster ordentligt.

Vadå tävlingsplats och laganmälan... jo, vi var med i Akademiska rodden i år. Haha, bästa Elektrolaget någonsin tror jag minsann! Vi var taggade och hade bestämt oss för att vi skulle ha kul och se till att synas och höras åtminstone. Jag tror att vi lyckades ganska bra med det. Roligt hade vi absolut allihopa. Och vi lyckades nog roa åskådarna på kajkanten med vår stundtals "rodd medelst liggandes". Jag erkänner att jag själv stod för det två gånger... men jag var inte den enda i båten som utövade denna konst. När vi kommit över målinjen säger konfransiern (Erik Blixt); "Ja, där har vi en ny sämta tid".

Vad jag inte visste, eftersom  all min koncentration var på min egen åra och att titta på den andra åran framför mig för att försöka hålla någon form av takt, var att vi faktiskt fick en jättebra start och ledde ett tag. Men sen kom smolket i bägaren... vi hade ju fått fel båt. Vår båt ju var inte Quarlanpassad! För det var när vi började vårt taktfasta ropande av: "Kalle Anka! Kalle Anka!,..." som allt gick åt fanders. Men vi hade en enorm kämparglöd och vi hade väldigt roligt oavsett. Så segern var ändå vår!

Tävlingen avslutades med en roddarbankett på Valands festvåning på kvällen. Väldigt trevligt. Den kanske inte riktigt höll den nivån/standarden som finsittningar på Chalmers, men det var väldigt kul. För att verkligen kunna uppskatta hur bra man har det, så gäller det ju att man skapar sig lite perspektiv och får prova på andra upplevelser ibland också. Man kan väl säga att denna middagen var en annorlunda och annan upplevelse.

Men det var där det hände! Någonstans på vägen mellan dansen på Valand (ej schottis, dock!) och på väg upp mot efterfestande på Elektro på Chalmers... så tappade jag min röst! Jag har fortfarande inte hittat den och jag vill ha tillbaka den nu! Det är så jobbigt att prata och att behöva ta i så att folk ska höra vad man försöker säga. Och det går ju inte att hålla sig tyst istället. Det känns nästan som att jag däremot har pratat mer än vanligt idag.

Och äntligen så drog fortsättningskursen igång på buggen igen. Jag "fyndade" genom att bli medlem och betala per danstillfälle istället. Så det gäller bara att man har disciplin och sparar undan sina pengar så att man kan betala varje gång istället. Många nya ansikten och många gamla välbekanta också! Det ska nog bli en riktigt rolig danshöst!

Så i väntan på Akademiska roddens resultatlista och nästa danstillfälle... så jagar jag febrilit runt efter min röst. Den måste ju finnas någonstans...