Hat-kärlek...
Oj, oj, oj... det är mycket nu! Eller rättare sagt, så är det faktiskt lite lugnare nu... för stunden i alla fall. Det har varit så sjukt mycket att göra och nu är man plötsligt lite mindre upptagen och fri att blogga. MEN... vart ska man börja? Jag har ju haft så mycket som jag tänkt att det ska jag blogga om sen. Men nu när man har lite tid för det så kommer man ju inte ihåg allt och dessutom skulle det ju ändå generera ett sådant där mastodontinlägg... och det orkar ni inte läsa.
Så kort sammanfattning av vad jag pysslat med: sova, äta, plugga, äta, plugga, äta, dansa, plugga, sova... etc
Sen skulle jag vilja vädja till alla att hålla en tumme för mig... jag behöver lite flyt nu. Jag tycker det har varit lite väl mycket motgång här länge nog nu. Jag hoppas på att HCI-tentan ska vara godkänd, att vi (läs grabbarna i gruppen som har koll) får ordning på de uppgifterna som är kvar att lösa och som ska redovisas på tisdagkväll, samt att CSN tycker om mitt brev som jag skickade in för ett par veckor sedan. Om något av dessa tre skulle uppfyllas, så skulle mitt liv bli så mycket enklare igen! Så snälla!!! Håll en tumme för mig... jag behöver det nu!
Jag har ett jobb som jag har sådana hat-kärleks-känslor för! Ja, jag pratar om reklamutdelningen! Haha... det är ett underbart jobb där man får jobba i sin egen takt och man är ute och rör på sig... härligt. Men... sen är det ju det där med att man nästan är lite rädd varje gång man stoppar något i någons brevinkast. Det värsta är när man har utdelning av lokaltidningen som ska i allas brevinkast, även de med "Reklam, nej tack".
Förra veckan var ett sådant tillfälle. Då hatade jag verkligen mitt jobb. =) Dels så var det så mycket så att jag fick ta det i två omgångar på min lilla ölkärra. Sen så var det också att det som jag fasar för hände... Man slänger in en lokaltidning i ett inkast, vrider sig till nästa dörr och puttar in vad de ska ha... och då öppnar sig den första dörren och ut tittar en sur tjej som står och pratar i telefon. - "Det står faktiskt Ingen reklam på dörren!!!" -"Jo, men det här är lokaltidningen, den räknas som samhällsinformation...!" Fräsande avbryter hon mig med: -"Ja, men jag vill inte ha nåt!". Bara till att slänga på servicemindsleendet och säga: -"Du slipper!" och ta emot tidningen igen.
Men jag måste ju berätta också att det faktiskt har kommit folk och frågat om de inte kan få en reklambunt... ??! Haha... en gång var det en dam som stod utanför en portuppgång och väntade. Men det andra tillfället så var det en herre som hoppade ut från lägenheten och ropade efter mig när jag var halvvägs ner för trappan. Hehe...ja, man slutar aldrig förvånas. Det kanske faktiskt finns de som ringer och klagar när de inte har fått sin veckovisa reklambunt... ! =)
Näe, nu ska jag inte ödsla mer av denna underbart soliga och vackra höstdag. Jag ska ut på min reklamrunda och sen funderas det på att dra till skolan och låna kameran, för att sen gå ut och försöka fånga dagen och föreviga den.
Ha det så underbart!
Så kort sammanfattning av vad jag pysslat med: sova, äta, plugga, äta, plugga, äta, dansa, plugga, sova... etc
Sen skulle jag vilja vädja till alla att hålla en tumme för mig... jag behöver lite flyt nu. Jag tycker det har varit lite väl mycket motgång här länge nog nu. Jag hoppas på att HCI-tentan ska vara godkänd, att vi (läs grabbarna i gruppen som har koll) får ordning på de uppgifterna som är kvar att lösa och som ska redovisas på tisdagkväll, samt att CSN tycker om mitt brev som jag skickade in för ett par veckor sedan. Om något av dessa tre skulle uppfyllas, så skulle mitt liv bli så mycket enklare igen! Så snälla!!! Håll en tumme för mig... jag behöver det nu!
Jag har ett jobb som jag har sådana hat-kärleks-känslor för! Ja, jag pratar om reklamutdelningen! Haha... det är ett underbart jobb där man får jobba i sin egen takt och man är ute och rör på sig... härligt. Men... sen är det ju det där med att man nästan är lite rädd varje gång man stoppar något i någons brevinkast. Det värsta är när man har utdelning av lokaltidningen som ska i allas brevinkast, även de med "Reklam, nej tack".
Förra veckan var ett sådant tillfälle. Då hatade jag verkligen mitt jobb. =) Dels så var det så mycket så att jag fick ta det i två omgångar på min lilla ölkärra. Sen så var det också att det som jag fasar för hände... Man slänger in en lokaltidning i ett inkast, vrider sig till nästa dörr och puttar in vad de ska ha... och då öppnar sig den första dörren och ut tittar en sur tjej som står och pratar i telefon. - "Det står faktiskt Ingen reklam på dörren!!!" -"Jo, men det här är lokaltidningen, den räknas som samhällsinformation...!" Fräsande avbryter hon mig med: -"Ja, men jag vill inte ha nåt!". Bara till att slänga på servicemindsleendet och säga: -"Du slipper!" och ta emot tidningen igen.
Men jag måste ju berätta också att det faktiskt har kommit folk och frågat om de inte kan få en reklambunt... ??! Haha... en gång var det en dam som stod utanför en portuppgång och väntade. Men det andra tillfället så var det en herre som hoppade ut från lägenheten och ropade efter mig när jag var halvvägs ner för trappan. Hehe...ja, man slutar aldrig förvånas. Det kanske faktiskt finns de som ringer och klagar när de inte har fått sin veckovisa reklambunt... ! =)
Näe, nu ska jag inte ödsla mer av denna underbart soliga och vackra höstdag. Jag ska ut på min reklamrunda och sen funderas det på att dra till skolan och låna kameran, för att sen gå ut och försöka fånga dagen och föreviga den.
Ha det så underbart!
Kommentarer
Trackback