Underbar fika i kvällssolen

Det är tur att jag har Annika som drar med mig ut på små äventyr. Annars fastnar jag ju bara hemma och gör inget vettigt. =) Igår sa Annika: Nu går vi ut och fikar. "Jag tar med kaffe och drömtårta, så letar vi upp nån gräsplätt!" Så det var bara till att stoppa i sig lite käk och göra sig i ordning. Packade med kameran för en gångs skull. Tänkte att det skulle vara mindre skämmigt att fotografera om man inte var själv. =D

Vi träffades på Kungsportsplatsen och kom fram till att det nog var sol längst tid vid kanalen borta vid Storan. Så vi hittade en tom liten plätt och satte oss nere vid vattnet. Oj, vilken härlig kväll. Vilken värme, vilket ljus, vilket glittrande vatten, vilken underbar sommarstämning.





"Det satt en mås på en..." Näe, men det kom en mås till den slänten där vi satt och jag fram med kameran igen. På nåt mystiskt sätt så tyckte måsen tydligen om att bli fotograferad... för den traskade självsäkert rakt mot oss för varje bild jag tog. Jösses, till slut tyckte jag att nu fick det vara bra. Hit, men inte längre! Så jag vågade helt enkelt inte ta fler kort, kändes nästan som den reagerade på klickljudet eller nåt. Haha... men så här nära var den i alla fall.


Sen när solen hade försvunnit ner bakom husen och myggorna började bli för jobbiga. Tog vi och traskade ner mot Brunnsparken och Lejontrappan. Men där var det inte heller längre någon sol, så vi knatade bort till Packhuskajen och satte oss på en bänk vid Älvsnabbens hållplats och njöt av kvällens sista solstrålar.




Jag kände mig som värsta turisten som tog kort på vart enda liten färgskiftning på himlen och försökte få med en mås i det hela också. Men jag var inte ensam om att vara ute med kameran. Vart vi än gick så såg man nån med en maffig systemkamera. =)

Skönt då behöver i alla fall inte jag känna mig töntig. Och inte var man som tjejen som bad om att få bli fotograferad i en härlig SuperPowerGirl-pose. Hon kanske trodde att hon skulle komma i tidningen, eller nåt. Stackarn... mer känd än på min blogg lär hon nog inte bli med den här bilden i alla fall.


Tråkigt nog så har även underbara kvällar som denna tyvärr ett slut. "Kanske dags att tänka på refrängen. Det är ju en dag imorgon också!" =) Eftersom det fortfarande var 19-20 grader ute när jag var hemma runt tolvsnåret, tyckte jag att jag var väl värd en avkopplingsstund med balkongmys.


Kommentarer
Postat av: Annikan

Ahh det var ju så härligt :). Det måste vi göra fler gånger. Det finns mer drömtårta i frysen :)

Kram


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback