Nytt favorituttryck!

Igår satt jag på spårvagnen på väg mot Annika... vi hade bestämt att vi skulle ut och käka glass i värmen! Som ofast så satt jag djupt försjunken i min deckare, när jag helt plöstligt inte kan låta bli att le stort för mig själv. För där stod ett så underbart uttryck... och jag tänkte att det ska jag minsann lägga på minnet. Det var helt enkelt för bra för att inte spridas.

Vad jag inte visste när jag satt där och var nöjd över mitt fynd... var att jag faktiskt skulle få användning av det redan samma kväll!

Väl framme hos Annika, mötte hon upp mig och vi gick och köpte var sin glass. Dessa avnöjts på en bänk vid en lekplats i den gassande solen. Sen gick vi en sväng upp på ett berg i närheten...i denna värme...hehe. Helt färdiga efter denna utflykt så gick vi hem till Annika och svalkade oss. Vi gick och köpte grillad kyckling och potatissallad, sen satt vi och mumsade i oss detta hos Annika och smuttade på fegisar (eller nödraketer som David i skolan kallar dem). Vi spelade Geni och bestämde till slut att vi skulle dra in till Liseberg en sväng och se om det var någon fart på "DIGGarna" denna gång, eftersom det var DIGGkväll igen. Väl där såg vi att det var inte speciellt mycket folk där, och än mindre antal DIGGare. Dans-David blev överlycklig över att vi dök upp och sa att vi var efterlängtade för det var fem killar som "fightades" över en tjej hela kvällen.

Men... smolket i bägaren var att min "fobi" var där också... suck... han hade till och med varit på väg hem. Men när vi dök upp så ville han ju givetvis vara kvar. Efter lite taktiksnack på tjejtoan så hade vi en plan som gick ut på att jag "offrade" mig att dansa med honom de fyra första danserna... på det sättet garnanterade vi att vi båda fick dansa lite. Denna gången gick det hyfsat bra att dansa med honom... men det hjälper inte åt rysningarna som kan förstöra en hel dag. =)

Man kunde ju hoppas på att han kunde vara trevlig istället... men näe, det finns verkligen inget som jag tycker om hos den här killen. Eftersom han på något sätt känner Dans-David så blev det ju till följd att han satt och pratade med oss också. Och jag förstår mig inte på hur någon kan häva ur sig så mycket konstiga saker??!? Denna gång reagerade även Annika! (Tack Annika, för att du håller med mig... jag tror ju snart att jag håller på att bli galen!)

För att knyta ihop min tråd nu,så var det inte förrän när jag kom hem och via MSN berättade kvällens upplevelser för en annan kompis, som poletten trillade ner och jag äntligen kom fram till hur bra mitt nya uttryck passade in i sammanhanget:

- Man kan ju säga som så att han platsar bra i begåvningsreserven!

Kommentarer
Postat av: Annikan

Jag hade ju som tur var inte haft så mycket att göra med honom innan. Men igår var han ju helt ... ja finner inte ord för det. Han måste upplevas för att man ska förstå tror jag.

Större stolpskott får man leta efter.



Men annars var det en trevlig kväll :)

Kram


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback