Knölarnas återkomst
...host, snuv och snurvel. Här har man åkt på en förkylning. Okej, jag ska inte klaga har klarat mig länge nu. Men är då själva #¤%&/ att när man är ute och dansar lite och har tentor i antågande, då ska man minsann åka på en förkylning. Men som oftast när jag blir vanligt förkyld så är det en sådan där racingvariant, en 3-dagars. Och idag är det den tredje dagen och det är bara lite kvar.
Det positiva i det hela är att foten har fått vila i två dagar, eftersom jag mestadels legat nerbäddad och sovit bort febern. Så idag såg foten nästan helt normal ut, i tjockleken alltså. Och titta vad som börjar komma tillbaka... mina fotknölar. Det var nog mest det som gjorde att den såg normal ut. Det känns som ett lovande tecken i alla fall. Ett annat gott tecken är att jag var på fridans i måndags och trots att det blev lite mer dans än jag räknat med, så var det inte mycket till träningsverk efteråt.
Jag har fått tid till dagsoperation, dvs. att de ska ta bort den långa ställskruven nu. Om allt går enligt planerna så ska detta ske den 5 oktober. Ska bli spännande, dels att återigen få göra "studiebesök" i operationsalen. Men också att se hur det kommer att fortlöpa med foten. Jag har fortfarande inte kännt någon större utveckling i rörligheten i att vinkla foten uppåt, så det kan mycket väl vara skruven som förhindrar det.
Tentavecka var det nu också ja. Sitter och tragglar flervariabelanalys... igen. Ja, jösses, det känns som att den kommer förfölja mig den här hemska tentan. Usch, den är hemsk! Det känns som att när man har tagit sig igenom och förstått ett par uppgifter och börjat på nya så har man redan glömt de första igen.
Håll tummarna för mig, lördag är det tentadags... men nu är det hög tid att återgå till skrivbordet och återigen kämpa med fler uppgifter.
Jag har fått tid till dagsoperation, dvs. att de ska ta bort den långa ställskruven nu. Om allt går enligt planerna så ska detta ske den 5 oktober. Ska bli spännande, dels att återigen få göra "studiebesök" i operationsalen. Men också att se hur det kommer att fortlöpa med foten. Jag har fortfarande inte kännt någon större utveckling i rörligheten i att vinkla foten uppåt, så det kan mycket väl vara skruven som förhindrar det.
Tentavecka var det nu också ja. Sitter och tragglar flervariabelanalys... igen. Ja, jösses, det känns som att den kommer förfölja mig den här hemska tentan. Usch, den är hemsk! Det känns som att när man har tagit sig igenom och förstått ett par uppgifter och börjat på nya så har man redan glömt de första igen.
Håll tummarna för mig, lördag är det tentadags... men nu är det hög tid att återgå till skrivbordet och återigen kämpa med fler uppgifter.
Håll ut, håll i, håll igen!
Det är precis så här jag känner... vill ju inte ge upp.
Bättre att hålla ut, hålla i och hålla igen!
Nisse Hellberg har precis släppt ett nytt album
och jag hittade det på Spotify... det är lycka!
och jag hittade det på Spotify... det är lycka!
Den som jag tycker är den bästa låten och som sticker ut lite mer än de andra, är just den här "Håll ut, håll i, håll igen".
Den kan även ses/lyssnas på YouTube:
http://www.youtube.com/watch?v=XAYVksSeC7I
Den kan även ses/lyssnas på YouTube:
http://www.youtube.com/watch?v=XAYVksSeC7I
Har krypit ur skalet...
I tisdags togs denna bild hemma hos mig...
...men det är något som fattas, eller??! Det är ju bara ett tomt skal!
Japp, nu var det dags att ta av gipset. Ringde till Ortopeden i måndags och frågade hur jag skulle göra. Skulle det vara på tills läkarundersökningen som var framskjuten en vecka, eller skulle jag ta av det innan? Efter lite om och men så fick jag veta att det i min journal stod att "patienten ska efter 3 veckor ta av gipset själv hemma".
När jag väl kom hem på eftermiddagen så var det många känslor och tankar som snurrade i skallen på en. "Hmm... jag ska gå och handla... ska jag ta av gipset före eller efter...?? Ska jag laga mat först, så att man är mätt och nöjd innan det är dags...??"
Men efter att ha klarat av allt som skulle kunna störa så var det då äntligen dags att prova gå utan gipset. Vet inte riktigt vad jag hade väntat mig, men det gick bra. Det gjorde inte ont att stå på benet, men de ömma ledbanden känns ju mycket mer när man kan röra foten åt alla möjliga håll.
Under veckan har jag märkt att foten lätt svullnar, speciellt om man har strumpor eller skor på sig som på något sätt klämmer åt. Ser ut som om man har sådana där svullna ben som när man är gravid... fast bara på ett ben. Tur att man har byxor som täcker det värsta. Ojämnheter i marken är en utmaning nu också, men det är väl antagligen bara en träningssak.
På tisdag är det dags för läkarbesök. Då ska jag väl troligtvis även till sjukgymnasten igen och se vad jag får för nya roliga övningar. Tror också att jag kommer att få fasta tider för besök hos någon sjukgymnast en tid framöver också.
Visst är det skönt att bli av med gipset, men nu känns dansen lite längre bort igen. Det gick ju så bra i det sista med gipset och allt. Men det är väl bara att kämpa på och vara duktig med att träna foten ordentligt. Har ju hört att min kusin som också råkat ut för fotledsfraktur för ca. ett år sedan, fortfarande har problem med att foten svullnar upp. Så jag vet vad jag har att vänta mig. Men nog ska det siktas högt och minsann ska det bli dans inom snar framtid.
Min dansklubb har fridans om två veckor, dit ska jag i alla fall. Sen får vi väl se om och hur det blir med dans. Får väl höra lite vad läkaren och sjukgymnasten säger. Men hoppet och framför allt viljan är det inget fel på i alla fall!
När jag väl kom hem på eftermiddagen så var det många känslor och tankar som snurrade i skallen på en. "Hmm... jag ska gå och handla... ska jag ta av gipset före eller efter...?? Ska jag laga mat först, så att man är mätt och nöjd innan det är dags...??"
Men efter att ha klarat av allt som skulle kunna störa så var det då äntligen dags att prova gå utan gipset. Vet inte riktigt vad jag hade väntat mig, men det gick bra. Det gjorde inte ont att stå på benet, men de ömma ledbanden känns ju mycket mer när man kan röra foten åt alla möjliga håll.
Under veckan har jag märkt att foten lätt svullnar, speciellt om man har strumpor eller skor på sig som på något sätt klämmer åt. Ser ut som om man har sådana där svullna ben som när man är gravid... fast bara på ett ben. Tur att man har byxor som täcker det värsta. Ojämnheter i marken är en utmaning nu också, men det är väl antagligen bara en träningssak.
På tisdag är det dags för läkarbesök. Då ska jag väl troligtvis även till sjukgymnasten igen och se vad jag får för nya roliga övningar. Tror också att jag kommer att få fasta tider för besök hos någon sjukgymnast en tid framöver också.
Visst är det skönt att bli av med gipset, men nu känns dansen lite längre bort igen. Det gick ju så bra i det sista med gipset och allt. Men det är väl bara att kämpa på och vara duktig med att träna foten ordentligt. Har ju hört att min kusin som också råkat ut för fotledsfraktur för ca. ett år sedan, fortfarande har problem med att foten svullnar upp. Så jag vet vad jag har att vänta mig. Men nog ska det siktas högt och minsann ska det bli dans inom snar framtid.
Min dansklubb har fridans om två veckor, dit ska jag i alla fall. Sen får vi väl se om och hur det blir med dans. Får väl höra lite vad läkaren och sjukgymnasten säger. Men hoppet och framför allt viljan är det inget fel på i alla fall!
Nya utmaningar!
Det går verkligen ingen nöd på mig med min gipsade fot. Jag har i princip lika kul som alltid. Klart att det suger i danstarmen och man vill så mycket mer, men man finner sig i situationen och gör det bästa av den.
Lite värre är det att påverka vädrets makter. Det är inte lika kul att behöva trä på en plastpåse över benet när det regnar ute. Som tur är så har jag varit lyckligt lottad att det inte är så många gånger som jag behövt göra det hittills. Men det är ju ett litet tag kvar med gipset och vädret lär ju inte bli bättre under den tiden. Hösten börjar få ett rejält grepp här i "Blöteborg".
Igår bar det av till Casinot en sväng för att stilla dansabstinensen. En eller ett par foxar kan man ju alltid ta för att stilla danslängtan. Om det inte är allt för stökigt och brötigt på dansgolvet, vill säga. Men igår blev det till och med mer än så. Provade på en långsam bugg... tja, det gick ju bra. Golvet var inte heller lika ovänligt mot skorna igår, det var inte så trögt som det brukade. Så det blev allt ett par små bugg emellan varven. Lite twistande på stället till ett 60-talsmedley hanns med också, eftersom det var lite för snabbt att bugga till.
Visst är man galen. Men jag är väldigt försiktig, dansar bara då jag känner jag har kontroll på läget och känner efter att foten känns bra. Den har fortfarande inte svullnat upp efter några större ansträningar och det känns som ett gott tecken. Men träningsverken har redan krypit på mig... vi får väl se vad den har att erbjuda imorgon! =)
Jag har ju inte fått mitt dansande med gips på bild, och hittar inte heller någon på nätet som passar. Däremot hittade jag en annan kul bild. Att klättra på klättervägg med foten i gips är nog inget jag överhuvudtaget skulle kommit på att ta mig för. Men det beror väl helt på vad man har för intressen, tjejen som klättar är kanske lika klättertokig som jag är danstokig. Jag hävdar i alla fall att det är tur att man är lite galen, det får en på fötter och man tränar lite mer än man tänker på bara för att det är kul.
Lite värre är det att påverka vädrets makter. Det är inte lika kul att behöva trä på en plastpåse över benet när det regnar ute. Som tur är så har jag varit lyckligt lottad att det inte är så många gånger som jag behövt göra det hittills. Men det är ju ett litet tag kvar med gipset och vädret lär ju inte bli bättre under den tiden. Hösten börjar få ett rejält grepp här i "Blöteborg".
Igår bar det av till Casinot en sväng för att stilla dansabstinensen. En eller ett par foxar kan man ju alltid ta för att stilla danslängtan. Om det inte är allt för stökigt och brötigt på dansgolvet, vill säga. Men igår blev det till och med mer än så. Provade på en långsam bugg... tja, det gick ju bra. Golvet var inte heller lika ovänligt mot skorna igår, det var inte så trögt som det brukade. Så det blev allt ett par små bugg emellan varven. Lite twistande på stället till ett 60-talsmedley hanns med också, eftersom det var lite för snabbt att bugga till.
Visst är man galen. Men jag är väldigt försiktig, dansar bara då jag känner jag har kontroll på läget och känner efter att foten känns bra. Den har fortfarande inte svullnat upp efter några större ansträningar och det känns som ett gott tecken. Men träningsverken har redan krypit på mig... vi får väl se vad den har att erbjuda imorgon! =)
Jag har ju inte fått mitt dansande med gips på bild, och hittar inte heller någon på nätet som passar. Däremot hittade jag en annan kul bild. Att klättra på klättervägg med foten i gips är nog inget jag överhuvudtaget skulle kommit på att ta mig för. Men det beror väl helt på vad man har för intressen, tjejen som klättar är kanske lika klättertokig som jag är danstokig. Jag hävdar i alla fall att det är tur att man är lite galen, det får en på fötter och man tränar lite mer än man tänker på bara för att det är kul.
Magiskt!
Tog på mig ett par byxor som jag hade häromdagen.
Råkade stoppa händerna i bakfickorna,
och känner att där ligger ju något.
Tar upp det och ser att det är ett spelkort.
Vänder på det och ser att det är ett hjärter 7.
Råkade stoppa händerna i bakfickorna,
och känner att där ligger ju något.
Tar upp det och ser att det är ett spelkort.
Vänder på det och ser att det är ett hjärter 7.
Och det var signerat...
...till mig.
Snyggt jobbat!
Mer magi i tillvaron.
För jag kan inte sluta le.
=)
...till mig.
Snyggt jobbat!
Mer magi i tillvaron.
För jag kan inte sluta le.
=)
Ölen slank ner och bussen försvann...
Idag skiner solen och det är riktigt fint höstväder. Egentligen vill jag bara ut och strosa någonstans där det är träd i alla höstens underbara färger. Ladda ryggsäcken med en termos och bara gå och insupa den fuktiga luften och bli träffad av solens kämpande strålar.
Men det får bli en annan dag. Sen som vanligt är jag och är på väg att ta mig till skolan. Har letat upp ett par stipender att söka. En lämnade jag in igår och en håller jag på att samla in diverse uppgifter för, den ska lämnas in senast nästa vecka. Sen kom jag på att jag sökte ett i våras som det inte är helt säkert att jag är behörig för att få, men det ska delas ut den 22 oktober. Det är ju jättesnart, så det ska bli spännande att se vad det blir av det. Håll tummarna.
Gårdagens häfv gick hyfsat. Det var ju som sagt ett tag sedan man häfvde senast. Än så länge är jag lite förvirrad över vilken slutlig placering jag fick i "damklassen". Men rent praktiskt kom jag på en tredje plats. Sen var det en som egentligen var utom tävlan. Allt drog ut på tiden och jag var tvungen att gå för att hinna med sista bussen, så jag får väl se vad det blev för diplom tillslut senare. Men ett diplom till i samlingen blev det! =)
Sen hände något som inte ingick i mina planer. Jag kommer ut och har koll på tidtabellen via wapsidan. Helt plötsligt försvinner sista 16-bussen från listan. Konstigt! Kommer fram till hållplatsen och där står två förvirrade människor som precis upplevt samma sak fast på tidstavlan i hållplatskuren. Vi väntar ett tag till och börjar prata med varandra. När vi inser att bussen inte tänker komma, så var det bara att knata ner till Vasaplatsen och vänta på en nattvagn hem därifrån. Suck, det blev alltså en nattlig vandring, till att betala nattaxa när jag egentligen inte hade behövt betala något alls eftersom jag har 16-kortet, och hemma bra mycket senare än jag räknat med.
Så jag skyller allt på "Värsttragik" på att jag är slö och sen idag! =P
Så jag skyller allt på "Värsttragik" på att jag är slö och sen idag! =P
Mmm... kaffe!
Sitter nu och avnjuter en stor kopp starkt kaffe... i rent medicinskt syfte. Har råkat dra på mig en huvudvärk som inte är av denna värld och vill helst av allt bara dra ner gardinerna och krypa ner i mörkret under täcket och vila huvudet på kudden en stund till.
Ja, ja, det är självförvållat och jag mår väl som jag förtjänar. Det var trevligt hos Elektra igår, synd bara att det var så många som vi saknade. Vinkväll avskräckte mig lite och tänkte att nu tar alla med sig rött vin, vilket inte är så bra för min mage. Efter en koll i mitt kylskåp så jag hittade ett par danska cider och ett par öl som jag tog med mig. Elektra hade dock gjort eget vitt vin, så det blev ju en härlig blandning. Men trevligt var det.
Ikväll är det Oktoberhäfv! Så jag måste ju kurera mig ordentligt så jag kan var med. Nu var det jättelänge sen jag häfvde (igen) så jag vet inte hur det kommer gå. Jag ska nog inte knysta något om titeln som årets svenska mästarinna, för jag lär väl få lite konkurens idag i alla fall. Men ibland ska man ha turen på sin sida.