Har krypit ur skalet...

I tisdags togs denna bild hemma hos mig...


...men det är något som fattas, eller??! Det är ju bara ett tomt skal!

Japp, nu var det dags att ta av gipset. Ringde till Ortopeden i måndags och frågade hur jag skulle göra. Skulle det vara på tills läkarundersökningen som var framskjuten en vecka, eller skulle jag ta av det innan? Efter lite om och men så fick jag veta att det i min journal stod att "patienten ska efter 3 veckor ta av gipset själv hemma".

När jag väl kom hem på eftermiddagen så var det många känslor och tankar som snurrade i skallen på en. "Hmm... jag ska gå och handla... ska jag ta av gipset före eller efter...?? Ska jag laga mat först, så att man är mätt och nöjd innan det är dags...??"

Men efter att ha klarat av allt som skulle kunna störa så var det då äntligen dags att prova gå utan gipset. Vet inte riktigt vad jag hade väntat mig, men det gick bra. Det gjorde inte ont att stå på benet, men de ömma ledbanden känns ju mycket mer när man kan röra foten åt alla möjliga håll.

Under veckan har jag märkt att foten lätt svullnar, speciellt om man har strumpor eller skor på sig som på något sätt klämmer åt. Ser ut som om man har sådana där svullna ben som när man är gravid... fast bara på ett ben. Tur att man har byxor som täcker det värsta. Ojämnheter i marken är en utmaning nu också, men det är väl antagligen bara en träningssak.

På tisdag är det dags för läkarbesök. Då ska jag väl troligtvis även till sjukgymnasten igen och se vad jag får för nya roliga övningar. Tror också att jag kommer att få fasta tider för besök hos någon sjukgymnast en tid framöver också.

Visst är det skönt att bli av med gipset, men nu känns dansen lite längre bort igen. Det gick ju så bra i det sista med gipset och allt. Men det är väl bara att kämpa på och vara duktig med att träna foten ordentligt. Har ju hört att min kusin som också råkat ut för fotledsfraktur för ca. ett år sedan, fortfarande har problem med att foten svullnar upp. Så jag vet vad jag har att vänta mig. Men nog ska det siktas högt och minsann ska det bli dans inom snar framtid.

Min dansklubb har fridans om två veckor, dit ska jag i alla fall. Sen får vi väl se om och hur det blir med dans. Får väl höra lite vad läkaren och sjukgymnasten säger. Men hoppet och framför allt viljan är det inget fel på i alla fall!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback