Balkongmys med viss respekt...
Det är inte utan att man hoppar till och är på sin vakt så fort det är något som kommer flygandes omkring en idag. Fick en chockstart på dagens balkongvistelse. Jag hade satt mig till rätta gôtt i stolen och förberett med kaffe och tidningar för att njuta dagens sol. Med händelsen från igår färskt i minnet så tittade jag lite argt på ventilen där getingarna flyger in och ut... Precis när jag tittar på en geting som är inställd på att flyga in, så får den för sig att flyga rakt mot mig! Jag sprang in som en hund med svansen mellan benen och det tog säkert en minut innan jag övertygat mig om att den inte följde efter mig. Huh...otäcka odjur! Vad har jag gjort för ont??! Det var precis som om den ville säga: -"Ge oss inte onda ögat, du! För då får du igen..!"
I en av tidningarna jag hade med mig ut (avlagda veckotidningar från mamsen.. tackar och niger!) hittade jag ett tips på getingfälla... hmm... Ska nog till att smida grymma hämndaktioner snart. *Moaahahahahaaa.... Fast nu när jag läste igenom den igen så skulle den tydligen ställas en bit bort ifrån där man ville ha getingfritt... hmm... Undrar om man vågar placera den någonstans nedanför huset... tål att tänkas över i alla fall.
Husmorstipsen är inte att förringa! Jag undrade länge under gårdagen om jag verkligen hade blivit stungen... det varken syntes eller kändes ju ingenting. Men idag har jag kännt att det kliat lite ibland och när jag kliar på det så svullnar det upp en liten prick... Så nu är jag i alla fall säker på att det var något, även om den kanske inte hann sticka så djupt. Så potatismetoden funkade i alla fall.
Jag berättade hela episoden om hur förvirrad jag var och att jag undrade om det var inbillning alltihop, för en kompis som jag pratade med igår kväll via MSN. Jag vet inte ens om han tänkte på det, men jag tyckte ordvitsen var ganska fyndig. "Du är säker på att du inte fått solsting?" (Näe, men getingsting...haha!)
Igår var jag ju inte säker på om det var getingar eller bin. Och jag vågade ju inte riktigt stå jättenära och titta på dem... Så jag fram med kameran i högsta hugg med högsta inzoomningsläget på och tog en massa kort... Det flesta lyckades inte ens tas på själva ventilen utan resulterade i en rad konstnärliga bilder på en gul tegelvägg. =) Men när jag står där och försöker fånga en illbattning på bild så kommer det en fet jäkel som definitiv inte ville vara med på kort! (Kanske var det getingdrottningens hovmarskalk och presschef á la Tarras-Wahlberg, eller nåt...) Feg som jag var pep jag även då in och lade ner mina fotoprojekt. Denna gång gick det inte att undgå att se att det verkligen var en geting!
Läste ett "Tänkvärt" idag i en av tidningarna som jag tycker passar bra in i sammanhanget, så det får avsluta dagens inlägg.
Det är ingen konst att vara modig om man inte är rädd!
/ Tove Jansson
/ Tove Jansson
Otäcka odjur!!!
Idag satt jag helt fredligt i värmen på balkongen och läste min deckare. Bäst som jag sitter där i lugnan ro så kommer det en liten illbattning och gör livet surt för mig... Jag viftar lite snällt i luften och tycker "Ge dig... försvinn nu... det är bra nu!" Helt plötsligt när den flyger förbi så sticker det till och jag fattar först inte vad som hände. Så jag trodde först att det var inbillning... den hade inte ens landat på mig. Men i alla fall så hann alla gamla husmorstips snurra runt i huvudet... rå lök är bra! Jag ut i köket och hittar lite uppskuren lök sedan tacoskvällen... nja... den var lite torr... funkar det verkligen då??! Dela en rå potatis ska ju också vara bra... så jag fram med en potatis istället. Efter en stund med potatisen på så lyfter jag och tycker mig se den där karakteristiska svullnaden... och om man petade lite på det så kändes det nästan som nåt litet vasst...gnubbade lite där och sen på med potatisen en stund till...!
Ytterligare en stund senare orkar jag inte hålla kvar potatisen längre... men nu syns ju inte ett spår. Har jag bara inbillat mig?? Nu är jag mycket konfunderad. För det första hur hann den att sticka mig, om den nu gjorde det? Kan den kassta av sig gadden i farten eller var den helt enkelt snabbare än jag hann upptäcka? Och vart tog den där svullnaden vägen, om den nu var där... det kanske var en reaktion mot rå potatis? Men jag kände ju nåt sticksigt... men det är borta nu. Och inte ett spår av att jag skulle fått ett getingstick! Fast ibland är det så att det typ ilar till lite fortfarande.
Om inte allt var en inbillning så rekommenderar jag starkt en itudelad, rå potatis direkt på om ni skulle ha oturen att bli stungna! Jag tänker definitiv ha en potatis med mig överallt... haha... får väl hoppas att jag inte råkar ut för en väskvisitation... skulle bli en rolig händelse att behöva ursäkta sig över varför man har en rå potatis i väskan! =)
Nytt favorituttryck!
Igår satt jag på spårvagnen på väg mot Annika... vi hade bestämt att vi skulle ut och käka glass i värmen! Som ofast så satt jag djupt försjunken i min deckare, när jag helt plöstligt inte kan låta bli att le stort för mig själv. För där stod ett så underbart uttryck... och jag tänkte att det ska jag minsann lägga på minnet. Det var helt enkelt för bra för att inte spridas.
Vad jag inte visste när jag satt där och var nöjd över mitt fynd... var att jag faktiskt skulle få användning av det redan samma kväll!
Väl framme hos Annika, mötte hon upp mig och vi gick och köpte var sin glass. Dessa avnöjts på en bänk vid en lekplats i den gassande solen. Sen gick vi en sväng upp på ett berg i närheten...i denna värme...hehe. Helt färdiga efter denna utflykt så gick vi hem till Annika och svalkade oss. Vi gick och köpte grillad kyckling och potatissallad, sen satt vi och mumsade i oss detta hos Annika och smuttade på fegisar (eller nödraketer som David i skolan kallar dem). Vi spelade Geni och bestämde till slut att vi skulle dra in till Liseberg en sväng och se om det var någon fart på "DIGGarna" denna gång, eftersom det var DIGGkväll igen. Väl där såg vi att det var inte speciellt mycket folk där, och än mindre antal DIGGare. Dans-David blev överlycklig över att vi dök upp och sa att vi var efterlängtade för det var fem killar som "fightades" över en tjej hela kvällen.
Men... smolket i bägaren var att min "fobi" var där också... suck... han hade till och med varit på väg hem. Men när vi dök upp så ville han ju givetvis vara kvar. Efter lite taktiksnack på tjejtoan så hade vi en plan som gick ut på att jag "offrade" mig att dansa med honom de fyra första danserna... på det sättet garnanterade vi att vi båda fick dansa lite. Denna gången gick det hyfsat bra att dansa med honom... men det hjälper inte åt rysningarna som kan förstöra en hel dag. =)
Man kunde ju hoppas på att han kunde vara trevlig istället... men näe, det finns verkligen inget som jag tycker om hos den här killen. Eftersom han på något sätt känner Dans-David så blev det ju till följd att han satt och pratade med oss också. Och jag förstår mig inte på hur någon kan häva ur sig så mycket konstiga saker??!? Denna gång reagerade även Annika! (Tack Annika, för att du håller med mig... jag tror ju snart att jag håller på att bli galen!)
För att knyta ihop min tråd nu,så var det inte förrän när jag kom hem och via MSN berättade kvällens upplevelser för en annan kompis, som poletten trillade ner och jag äntligen kom fram till hur bra mitt nya uttryck passade in i sammanhanget:
- Man kan ju säga som så att han platsar bra i begåvningsreserven!
Myskväll med Annikan!
Så underbart att sommarvädret äntligen har hittat hit! Närmare 30 grader idag. Såå gôtt! Har ägnat några timmar i solen på balkongen idag... och lyckades undvika att bränna mig... har nog övat upp mina små pigment nu. Hoppas att de fattar nu att de ska bli bruna sakta men säkert nästa gång och inte chockas så fort solen tittar lite på dem så att de blir generade och blir alldeles röda. =)
Annikan skulle komma hit och avnjuta lite kaffe och kakor på balkongen i solen... men hon var inte snabbast och tänkte kanske inte på att solen försvinner ganska tidigit från min balkong tyvärr. Så vi tjôtade lite och sen var det ändå dags att käka middag. Ner till affären bara det för att inhandla de saknade ingredienserna till "Strimlad biff med grönsaker á la Maggan". Vilken jag lyckades skapligt med denna gång också. =) Efter maten var det dags för kaffe och kakor... mums... Plötsligt får jag idén att fråga om hon är sugen på att spela lite Yatzy eller nåt. Det kändes som det liksom hörde till.
Så fram åkte de spelen som man kunde vara två på... Kasta Gris (Annika vann), Yatzy (Annika vann, trots att båda fick både Yatzy och bonus... otroligt jämt ett tag) och slutligen M.I.G. (ett frågespel á la Trivial Persuit i pocketformat.... jag vann men vi spelade tills Annika fått alla sina "pluppar" också.) Det var skönt att bara sitta och softa så...
Jag älskar sommaren och de varma kvällarna... hoppas att det håller i sig ett tag nu.
"Ingen-dags-present"!!!
Vilken överraskning vi, det vill säga Annika och jag, fick oss igår!
Vi var som vanligt på Liseberg och skulle dansa till Lenas Dansskola.
Som vanligt är det kul på måndagarna...
...de flesta som vi lärt känna där brukar vara där då.
Och "mina" Chalmerskillar är där... De har ju börjat på steg 1 nu, det är kul.
Jag hoppar in där ibland oxå om det är någon tur som man inte har gjort
eller någon tur som behöver fräschas upp.
Vi var som vanligt på Liseberg och skulle dansa till Lenas Dansskola.
Som vanligt är det kul på måndagarna...
...de flesta som vi lärt känna där brukar vara där då.
Och "mina" Chalmerskillar är där... De har ju börjat på steg 1 nu, det är kul.
Jag hoppar in där ibland oxå om det är någon tur som man inte har gjort
eller någon tur som behöver fräschas upp.
Efter de två fortsättningskurserna, var det dags för fridans
och jag tyckte att det kunde vara dags för fika.
Både jag och Annika hade med oss kaffe och jag hade med mig ett gäng av mina syltkakor... man vet ju aldrig vilka som vill vara med och fika och bara ta det lite lugnt en stund.
Igår fick vi med oss Uffe att sitta och softa lite
och han var inte svårtrugad på att hjälpa oss med kakorna... =P
och jag tyckte att det kunde vara dags för fika.
Både jag och Annika hade med oss kaffe och jag hade med mig ett gäng av mina syltkakor... man vet ju aldrig vilka som vill vara med och fika och bara ta det lite lugnt en stund.
Igår fick vi med oss Uffe att sitta och softa lite
och han var inte svårtrugad på att hjälpa oss med kakorna... =P
När kakorna var slut och kaffet uppdrucket så var det dags
att ta tag i det vi hade kommit dit för att göra... dansa!!
Många buggar och foxisar blev det.
När kvällen närmar sig sitt slut,
så frågar Uffe helt plötsligt oss (Annika och jag)
om vi inte kan sätta oss på bänken där borta...
...sen går han iväg och hämtar nåt.
Med ett stort leende så ger han oss var sin liten present...
...inslagna med papper och snöre och allt!
"Ni är så goa och jag tycker det är så kul att komma hit och dansa med er,
så jag vill bara ge er en Ingen-dags-present!"
Haha... det är verkligen Uffe i ett nötskal!
Där satt vi med stora ögon och visste inte vad vi skulle säga...
Vi öppna ju så klart presenterna och blev överförtjusta över innehållet...
Doftljus!
"Jag tycker det är så roligt att överraska och göra folk glada.
Det behöver inte vara nåt speciellt, bara nåt litet extra!"
Efter stora kramar och varma tack till Uffe,
så tittade jag och Annika leendes på varandra och tänkte samma sak...
...han ska få igen... när han minst anar det! =)
att ta tag i det vi hade kommit dit för att göra... dansa!!
Många buggar och foxisar blev det.
När kvällen närmar sig sitt slut,
så frågar Uffe helt plötsligt oss (Annika och jag)
om vi inte kan sätta oss på bänken där borta...
...sen går han iväg och hämtar nåt.
Med ett stort leende så ger han oss var sin liten present...
...inslagna med papper och snöre och allt!
"Ni är så goa och jag tycker det är så kul att komma hit och dansa med er,
så jag vill bara ge er en Ingen-dags-present!"
Haha... det är verkligen Uffe i ett nötskal!
Där satt vi med stora ögon och visste inte vad vi skulle säga...
Vi öppna ju så klart presenterna och blev överförtjusta över innehållet...
Doftljus!
"Jag tycker det är så roligt att överraska och göra folk glada.
Det behöver inte vara nåt speciellt, bara nåt litet extra!"
Efter stora kramar och varma tack till Uffe,
så tittade jag och Annika leendes på varandra och tänkte samma sak...
...han ska få igen... när han minst anar det! =)
Kontraktskrivning m.m.
Japp, då har man varit och sålt sin själ till en nyarbetsgivare idag... så nu är man anställd som eventpersonal för extra vid behov. Det är bara att börja vänja sig vid glatt morgonhumör och strålande leenden trots det härliga Gôteborsska vädret. =) I augusti drar det igång...
I onsdags hade jag dragit igång ett nytt syltkakebak och min föräldrar passade på att komma på fikabesök. Men gottegrisen till far som jag har ville ha tårta, så de hade med sig bakelser till kaffet. Hmm... vet inte riktigt hur jag ska tolka det där... kan det varit en fin pik om mina inte alltför goda erfarenheter i köket... ??! =) Passade även på att få använda finporslinet... kaffeservisen från farmor.
Sen på kvällen var det återigen dags att kuta iväg till Polketten... denna gång dansa till tonerna från ett riktigt lokalt kultband inom dansbandsgengren... Flamingokvintetten! Casper från Arvingarna var där med sin familj och tittade på när "Farfar" spelade, vilket stolta farfar gärna berättade. =)
Det var nästan värsta PRO-träffen... haha... näe, så illa var det inte riktigt. Men det var väldigt mycket folk och medelåldern var något högre än vanligt. Först kände jag nästan inte en kotte och fundrerade på att gå hem igen... men under och efter första pausen så dök det ena välkända ansiktet upp efter det andra, så jag stannade och kvar och blev ju kvar till sista dansen som vanligt. =)
Gårdagen blev en heldag vid datorn... eller näe, jag var ute en stund på balkongen och satt i solen och läste ut min deckare av en av favoritförfattarna (En lek med Eld - Peter Robinson) som jag hållit på med hela våren. Man hinner och orkar ju aldrig läsa nuförtiden. =( Men tur i oturen med det är att jag har två böcker till av honom att hugga tag i nu. Har redan börjat på nästa... (En märklig affär) =)
Idag tänkte jag baka klart mina syltkakor... hann inte baka ut hela degen sist. Sen ska jag hinna läsa lite och ikväll blir det dans igen =)
Länge sen...
Ja, var det verkligen länge sedan jag skrev nåt. Så det är väl lika bra att jag tar tag i det nu innan jag går och lägger mig. Klockan är ju ändå långt förbi läggdags, så då kan den lika gärna hinna lite längre =D
Vad har hänt sen sist... tja, massor egentligen... i onsdags var det återigen dansande på Polketten... Arvingarna spelade!
Oj, vad grymma de är... haha! Kan inte låta bli att skriva ner ett litet citat:
Oj, vad grymma de är... haha! Kan inte låta bli att skriva ner ett litet citat:
- Det är kul att se att folk har med sig sina barn hit... jag har själv min pojk här nånstans... tror jag i allafall... Felix! Håll dig undan vattnet!!!
Jo, sen var det trevliga David som jag träffat och börjat prata med där på Polketten, som frågade om jag inte ville hänga med honom och hans vänner på nattamat på Greenwich (fd. Engelen) efter dansen... och tja, varför inte... när folk är trevliga och man inte har någon ursäkt är det bara att tacka och ta emot deras vänskap. Så jag hände med honom och alla hans tjejkompisar. =D Det var väldigt trevligt, kände mig kanske lite bortkommen men alltid kul att lära känna lite nya ansikten.
Sen kom torsdagen och det var dags för intervju... Tänkte att det inte skulle vara sådan jobbig intervju men hade ändå förberett mig lite genom att läsa igenom några förslag på intervjufrågor. Det var nog tur att jag hade gjort det! Det var minsann inte den enklaste intervjuen jag varit på. Jag var helt klart mer nervös när jag gick därifrån än vad jag varit när jag kom dit!! Av någon konstig anledning så fick jag någon inre styrka och verkade helt lugn under hela tiden jag var där. Och jag vart rätt så nöjd med hur jag hanterade de jobbiga frågorna som trots allt ställdes. Har säkert missat ett gäng, men dessa var några dem:
- Berätta om dig själv!
- Beskriv dig som person
- Vad gör du på fritiden?
- Vad gör dig frustrerad?
- Ge ett exempel på något som gjort dig stolt!
- Om du fick välja mellan att jobba långsamt men noggrannt eller snabbt men slarvig, vad skulle du välja då?
- Vilka är dina bästa egenskaper?
- Varför söker du det här jobbet och varför tycker du att vi ska anställa dig?
Oj, vad det var läskigt. Men jag kan inte mer än säga att jag kan inte gjort helt illa ifrån mig. För de ringde dagen efter och frågade om jag fortfarande var intresserad. (Även om det först skulle dra igång i augusti och att jag inte kunde jobba fullt mer än de två första veckorna och sen extra när det funkar med schemat) De ville gärna ha mig i sin personalpool att kunna ringa in extra. Tjoho... då har man en erfarenhet mer att lägga i bagaget... man har provat en jobbig intervju!
Nåt mer på torsdagen... jo, Annika mötte upp mig och vi drog till skolan för att försöka skriva ut hennes fina folders som hon gjort till sina föräldrar. Dessa skulle de få under lördagen när de blev överraskningsfirade av släkt och vänner på restuarang (Mer kan ni läsa på Annikas blogg) Vi gick först till Akademibokhandeln och räknade fram och tillbaka på hur många och vilka sorters papper vi skulle ha. Sen när det som vanligt inte ville funka med skrivarna i skolan, beslöt vi att dra hem till Annika och testa om det funkade att skriva ut på hennes skrivare. Hihi... med lite tankeverksamhet och två kloka huvuden ihopslagna.. så gick det med bravur! Heja oss! Problemet var bara framsidan... vilket blev att vi skulle behöva rolig figursax, lim samt något kul snöre att binda ihop häftena med... vilket fanns hemma hos mig. Men eftersom klockan var över läggdags, beslöt vi att vi skulle fortsätta under morgondagen och göra klart dem då.
Fredag... jaa, jag gjorde la inte mycket innan Annika dök upp. Hämtade min digitalbox som kommit tillbaka från lagning... men nu vill inte kortet fungera... alltså jag måste ringa igen! Suck!! Vi fixade färdigt häftena och lät dem ligga på press. Avnjöt varsin öl och började ladda... Det hade nämligen blivit dags för året konsert! Lars Winnerbäck på Slottskogsvallen!
Efter kissa-av-sig-i-förebyggande-syfte och införskaffande av öronproppar, så lyckades vi komma in i förstafållan. Tjoho... grymt att stå där och kunna hålla sig nära staketet och ändå stå nästan längst fram. Men... varför hade vissa röda band? När vi började titta oss runt omkring... jo alla som var där inne hade röda band... doh. Vi frågade en tjej vad det menades med det... jo, man fick det när man gick in! Och så kunde man gå in och ut som man ville. Hmm... vad skulle vi göra? Till slut tog vi efter många övervägningar beslutet att säga till tjejerna som vaktade ena ingången att vi inte hade fått något band när vi gick in? - "Ojdå, men vart gick ni in? Då får ni tyvärr inte vara här inne...!" och den andra tjejen säger: - "Ni skulle inte sagt nåt...!" Så går det när man är ärlig! Vi fick helt enkelt trampa ut igen med något tyngre steg och längre näsor. Men det var inte mycket att gräma sig över. Vi hamnade trots allt hyfsat långt fram utan att behöva stå och knô allt för mycket. Bara att höra de första tonerna när Lasse drog igång övervann all bitterhet och man rös ända in i själen av vällust att få stå där och höra honom dra på bästa konserten hittills. Alla braiga låtarna var med!!! Har bara kommit på en enda låt som jag saknade... Men vad gör det när det var en grymmekonsert!
Heja Lasse, vi kommer tillbaka nästa år igen, för du kommer väl tillbaka då!?!
Tanken var att vi skulle gått ut efteråt, men bara skulle hem till mig och tanka lite innan. Segt vart det och trevligt hade vi det efter att även Jocke dök upp och gjorde oss sällskap. Men Annika DJade lite och lekte "Gissa låten/artisten" med oss... så det blev bara lite ölande in på småtimmarna. Sen var det bara hem och knyta sig... eller, jag var ju redan hemma förstås! =)
Lördag... jaa, återigen hängde jag på Polketten. Denna gång var det Casanovas och det skulle återigen vara DIGG-kväll... men som tyvärr vanligt så var inte några där, i alla fall ingen som jag kände igen, utom Uffe och jag. Vi håller uppe procenten på deltagandet från klubben. Vi dansade mest hela tiden och jäklar vad kul vi hade... vi dansade till och med i pausmusiken då dansgolvet nästan var helt tomt. Därmed kunde vi passa på att öva in lite gamla turer som vi inte riktigt kom ihåg. Och jag förklarade en tur som Uffe missat när han inte var på kursen i måndags. Dans från 20.45 till 23.45 nästan i ett... det ni! Det blir en del motion av det hela måste jag säga... =D
Just ja, på fredagen skulle jag fått min leverans av utskick som jag skulle dela ut under helgen, i mitt första försök som reklamutdelare. Men inte att det dök upp något... så det var bara till att försöka ringa... men det var ingen kvar på kontoret. Japp, helt enkelt blev det till att kämpa sig uppm sleten efter bara 5 timmars sömn och ringa jourtelefonen på lördagen. Till slut fick jag mina utskick, men då saknades den viktiga leveranssedeln... bara till att ringa igen (som tur var så hade inte telefontiden hunnit gå ut)... så då fick jag den mailad till mig. Bara till att gå och sova några timmar till. Utdelandet fick vänta till söndagen istället.
Ett roligt brevinkast i Annikas uppgång som jag inte kunde låta bi att föreviga!
Så igår, söndag, var min första gång som reklamutdelare... haha. Med lite tempo och god vilja så tog jag mig runt rundan på ca 1 timme och 15 min. De första husen hade hiss... så åka upp, och gå ner... men sista hälften hade inte hiss... Hihi, det blev mycket trappor och det höll på att ta musten ur mig! =D Ett tag övervägde jag att slå mig ner och vila lite... men envisheten och stoltheten övervann det och tänkte: - Vad fasiken det är ju bara 4 uppgångar kvar! (3 vånings hus). Så jag bet ihop och sprang vidare. Jag var helt färdig sen... det var så det skakade i benen... hehe. Välbehövlig motion helt enkelt. Men jag var som sagt helt slut och hann med en liten tupplur innan mamma kom in och hämtade mig, vi skulle till Ica Maxi och handla lite. Så gissa om jag har grymmeträningsverken i vaderna idag! Det börjar kännas lite smått i låren och rumpan nu också. Men vaderna är värst! Det är en plåga varje gång man ska resa sig upp efter att ha varit still en stund.
Idag blev det ännu mera dans. Dags för kurserna. Passade på att gå på både steg1 och steg2 samt fridansen efteråt. 19-23 (ja, nästan 4 timmars dansande idag igen). Fast vi gick kanske en kvart tidigare och sen så tog jag en lång fikapaus också. Hade därmed en bra ursäkt att sitta ner och med kaffekoppen i handen kunde jag lite diskret avfärda en uppbjudning som jag gärna undvek lite. Pratade med Krona om det senare och han tyckte att man faktiskt får sitta och ta det lugnt. Han skulle själv aldrig bjuda upp en som satt och fikade eller rökte även om hon satt själv. Tack Krona, för din support! =D
Ja, för att förklara hur osannolik den här sommaren är så vill jag avsluta med att berätta om hur mycket folk som jag inte sett på år och dar, man helt otippat bara springer på. Dels var det ju de gamla barndomskompisarna Börje och Jeppe. Men nu har jag även kommit underfund med att en av killarna som ofta är på Polketten, faktiskt är den där killen som jag träffade ett tag för ett gäng år sedan och som jag tyckte var lite lik. =) Att jag dessutom vågade nämna det för honom på Facebook, varpå han genast svarar och det slutar med att vi lägger till varandra på MSN och pratar på i två timmar (!) om hur kul det är med dans, är helt fantastiskt kul. På onsdag kommer vi förmodligen att träffas ordentligt på Polketten... han har lovat att han ska dansa med mig när han får chansen =D.
Slutligen... jaa, minsann om det högst troligen inte var mitt gamla ex's storebror jag såg på bussen hem idag. Det måste varit han! Jag satt för långt bort för att överhuvudtaget ha en chans att heja eller nåt. Men tänk vad kul... jag har inte sett honom sen det tog slut mellan mig och hans bror... tja, det är 10 år sedan nu!
Slutligen... jaa, minsann om det högst troligen inte var mitt gamla ex's storebror jag såg på bussen hem idag. Det måste varit han! Jag satt för långt bort för att överhuvudtaget ha en chans att heja eller nåt. Men tänk vad kul... jag har inte sett honom sen det tog slut mellan mig och hans bror... tja, det är 10 år sedan nu!
Jösses, vart tar tiden vägen...!??
Får skriva lite oftare så att det inte blir sådana här mastodont inlägg varje gång... =)
God natt, kära vänner!
Ps. Lena... tack själv! Och tack för att du sätter press på mig att skriva med jämna mellanrum ;)
Självklart var jag ju tvungen att länka till din underbara sida också =P.
Så bli inte förvånad om du får ännu fler läsare!
Man blir så nyfiken...
Det är så spännande när man går in och kollar i statistiken... en massa som är inne och besöker min blogg dagligen! Det är ju inte annat än att man blir nyfiken... Vilka är ni? Några va er tror jag att jag vet vilka ni är... men skriv gärna nån rad och bara säg hej! =) Jag skulle i alla fall bli jätteglad!
Onsdag idag alltså, ja... känns nästan som en hel vecka sen i lördags. Söndagen gick mesta dels åt till att få tummen som satt långt upp i något ställe som kanske bör utlämnas här, men ur skulle den för att äntligen knåpa färdigt på mitt CV, personliga brev och få i väg en jobbansökan innan måndagen. Självklart tog det återigen otroligt med tid. Kan väl vara så att man gärna var lite extra lättstörd och gjorde andra saker som var roligare. Men sent på kvällen så bestämde jag mig i alla fall för att nu ska den blir klar! Sagt och gjort.. jag satt uppe hela natten (fördel med att ha sommarlov) och hade lugn och ro att skriva. Klockan 05.30 typ var jag klar och nöjd. Men om jag skulle lägga mig nu så skulle jag ju inte komma upp innan lunch, och att maila 05.30 verkar lite konstigt... tänkte att 06.00 är det väl vanligare att folk går upp, så jag stannade uppe en stund till bara för att mail "i vettigare tid".
Tydligen vad det väl använda timmar... för kl. 10.00 på tisdagen så ringer de och vill ha mig till intervju! Spännande så nu ska jag dit imorgon eftermiddag... Åh, håll en tumme för mig...!
Hur händer det...?!?
Jag förstår verkligen inte!
De gånger jag och Annika är ute tillsammans, så blir det aldrig som vanligt... Det ska alltid vara nån detalj som man blir förvånad över.
De gånger jag och Annika är ute tillsammans, så blir det aldrig som vanligt... Det ska alltid vara nån detalj som man blir förvånad över.
Som till exempel för ett tag sen när vi varit på Polketten och dansat en av de första gångerna och tyckte bara det var händelserikt och läskigt, så att vi tyckte att bara en öl på nån uteservering för att varva ner var en bra idé. Då helt av en slump så ser jag att en av våra gamla kompisar från förr, Börje, kommer in på stället där vi satt. Och med var även ytterligare en kompis från förr, Palle. Så givetvis haffar vi tillfället och pratar i kapp tid och rum med dem resten av kvällen.
Och nu igår då... ja, vi skulle till Polketten och dansa igen. Det var inte så mycket folk där, så vi stod mest och pratade. Dels med oss själva och dels med lite halvkänt folk. Plötsligt dyker Tomas och Niklas upp! =) Men de fegisarna vågade ju inte dansa... de hävdade att de kom dit för att de skulle se oss dansa och när vi inte gjorde det så skulle vi inte klaga på dem.
Stollar... men tacka nej kunde de när vi försökte bjuda upp dem. Så för att slippa vårt tjat så gick de igen. Suck, killar! =)
Sen så kom en av "de gamla dansrävarna" och beklagade sig för att han hade ont i foten och inte kunde bjuda upp... sen stod han och pratade med oss resten av kvällen.
(Inte konstigt att vi inte blir uppbjudna, när vi ska vara sociala också.) ;)
Stollar... men tacka nej kunde de när vi försökte bjuda upp dem. Så för att slippa vårt tjat så gick de igen. Suck, killar! =)
Sen så kom en av "de gamla dansrävarna" och beklagade sig för att han hade ont i foten och inte kunde bjuda upp... sen stod han och pratade med oss resten av kvällen.
(Inte konstigt att vi inte blir uppbjudna, när vi ska vara sociala också.) ;)
Vi visste att Börje denna kväll var ute och svirade på stan och filurade på om vi skulle möta upp honom någonstans eller om vi skulle ta kvällen. Till slut så vi bestämde oss för gå dit och säga hej, för han hade även en annan kompis från förr med sig denna gång, Jeppe. Vi fick dessutom sällskap av vår nyvunne, pratglada dansvän och hans tjejkompis när vi traskade till Avenyn.
De skulle vidare på nya dansäventyr på Gretas.
De skulle vidare på nya dansäventyr på Gretas.
Men utan att göra historien alldeles för lång (ja, jag vet att den redan är lång) så när vi stod utanför stället vi varit med Börje och Jeppe på och bara väntade på att säga hejdå till alla... Då dyker Snyggingen från danskursen upp!! Bara sådär från ingenstans. =) Jodå, han stannade och pratade lite med oss. Men attans, han skulle tydligen inte fortsätta med buggen till hösten, eftersom han skulle göra ett miljöombyte och jobba i Canada snart. =(
Men kan någon förklara hur det bara händer nåt varje gång...??
Eller gör inte det förresten, det kanske dödar magin... =)
Men kan någon förklara hur det bara händer nåt varje gång...??
Eller gör inte det förresten, det kanske dödar magin... =)
Underbar fika i kvällssolen
Det är tur att jag har Annika som drar med mig ut på små äventyr. Annars fastnar jag ju bara hemma och gör inget vettigt. =) Igår sa Annika: Nu går vi ut och fikar. "Jag tar med kaffe och drömtårta, så letar vi upp nån gräsplätt!" Så det var bara till att stoppa i sig lite käk och göra sig i ordning. Packade med kameran för en gångs skull. Tänkte att det skulle vara mindre skämmigt att fotografera om man inte var själv. =D
Vi träffades på Kungsportsplatsen och kom fram till att det nog var sol längst tid vid kanalen borta vid Storan. Så vi hittade en tom liten plätt och satte oss nere vid vattnet. Oj, vilken härlig kväll. Vilken värme, vilket ljus, vilket glittrande vatten, vilken underbar sommarstämning.
"Det satt en mås på en..." Näe, men det kom en mås till den slänten där vi satt och jag fram med kameran igen. På nåt mystiskt sätt så tyckte måsen tydligen om att bli fotograferad... för den traskade självsäkert rakt mot oss för varje bild jag tog. Jösses, till slut tyckte jag att nu fick det vara bra. Hit, men inte längre! Så jag vågade helt enkelt inte ta fler kort, kändes nästan som den reagerade på klickljudet eller nåt. Haha... men så här nära var den i alla fall.
Sen när solen hade försvunnit ner bakom husen och myggorna började bli för jobbiga. Tog vi och traskade ner mot Brunnsparken och Lejontrappan. Men där var det inte heller längre någon sol, så vi knatade bort till Packhuskajen och satte oss på en bänk vid Älvsnabbens hållplats och njöt av kvällens sista solstrålar.
Jag kände mig som värsta turisten som tog kort på vart enda liten färgskiftning på himlen och försökte få med en mås i det hela också. Men jag var inte ensam om att vara ute med kameran. Vart vi än gick så såg man nån med en maffig systemkamera. =)
Skönt då behöver i alla fall inte jag känna mig töntig. Och inte var man som tjejen som bad om att få bli fotograferad i en härlig SuperPowerGirl-pose. Hon kanske trodde att hon skulle komma i tidningen, eller nåt. Stackarn... mer känd än på min blogg lär hon nog inte bli med den här bilden i alla fall.
Tråkigt nog så har även underbara kvällar som denna tyvärr ett slut. "Kanske dags att tänka på refrängen. Det är ju en dag imorgon också!" =) Eftersom det fortfarande var 19-20 grader ute när jag var hemma runt tolvsnåret, tyckte jag att jag var väl värd en avkopplingsstund med balkongmys.
Sol, sol, sol...
En härlig dag på balkongen till alltså.
Varmt så det förslår, men var gör man inte för att "sudda" ut sina ojämnheter i solbrännan.
Kan ju inte gå om kring med ett Z på magen hela sommarn! =)
Var på Polketten igår igen (för ovanlighetens skull). Hihi... kul som alltid.
Annika skrämde nästan slag på mig när hon bokstavligt talat använde mig som mänsklig sköld,
i ett försök att gömma sig från en jobbig kille som hon springer på lite här och där.
Annars var det kul. Mycket folk och de gamla vanliga man känner var där.
Fick även prova på den där varianten av foxtrot med långa steg... det var kul. Inte så svårt som jag trodde.
Det var nog tyvärr lite för stor längdskillnad mellan danspartnern och mig,
men med lite övning så kanske det kan gå det med...
Varmt så det förslår, men var gör man inte för att "sudda" ut sina ojämnheter i solbrännan.
Kan ju inte gå om kring med ett Z på magen hela sommarn! =)
Var på Polketten igår igen (för ovanlighetens skull). Hihi... kul som alltid.
Annika skrämde nästan slag på mig när hon bokstavligt talat använde mig som mänsklig sköld,
i ett försök att gömma sig från en jobbig kille som hon springer på lite här och där.
Annars var det kul. Mycket folk och de gamla vanliga man känner var där.
Fick även prova på den där varianten av foxtrot med långa steg... det var kul. Inte så svårt som jag trodde.
Det var nog tyvärr lite för stor längdskillnad mellan danspartnern och mig,
men med lite övning så kanske det kan gå det med...
Kaffe & kjolstyg... ;)
Igår hade jag en härlig shoppingdag med min mor. Vi åkte till Frölunda Torg och gick nog igenom varenda klädaffär som gick att hitta och så fikade vi på Davids Bageri. Men i jakt på en viss topp på KappAhl så for vi vidare till Högsbo ICA Maxi. Jag hade precis gått och grämt mig över varför det inte finns några kjolar i affärerna när jag helt plötsligt hittar kjolen som jag bara blir sååå förälskad i. Hmm... självklart skulle det ju inte vara nån rea på den inte... Men, man kan väl prova hur den ser ut på och hoppas lite på att det ser förjäkligt ut, så att den där förälskelsen får ett snabbt slut. Men där i provhytten står jag med en underbar kjol som sitter perfekt om jag bara kunde fått upp dragkedjan... men vart var dragkedjelåset??!
Suck! Dragkedjelåset var borta och detta var den enda kjolen i den storleken, förövrigt fanns det bara ytterligare en och den var två storlekar större. Så när jag kommer ut till mamma och säger att den var perfekt men dragkedjan var trasig, så är inte mamma den som inte ger sig i kast med att pruta. Jodå, vi fick rabatt på den om vi ville köpa den ändå, halva priset! Oj, vi stod och funderade en stund och jag som börjat bli lite kaxig med symaskinen, tänkte: hur svårt kan det va?! Att bara köpa en ny dragkedja och sy i. Mamma var mer övertygad om att det skulle räcka med att om vi bara fick dit ett nytt lås, så behövde vi inte ens sy om något. Sagt och gjort, vi slog till och åkte iväg och köpte två dragkedjor för säkerhets skull.
Suck! Dragkedjelåset var borta och detta var den enda kjolen i den storleken, förövrigt fanns det bara ytterligare en och den var två storlekar större. Så när jag kommer ut till mamma och säger att den var perfekt men dragkedjan var trasig, så är inte mamma den som inte ger sig i kast med att pruta. Jodå, vi fick rabatt på den om vi ville köpa den ändå, halva priset! Oj, vi stod och funderade en stund och jag som börjat bli lite kaxig med symaskinen, tänkte: hur svårt kan det va?! Att bara köpa en ny dragkedja och sy i. Mamma var mer övertygad om att det skulle räcka med att om vi bara fick dit ett nytt lås, så behövde vi inte ens sy om något. Sagt och gjort, vi slog till och åkte iväg och köpte två dragkedjor för säkerhets skull.
Helt enkelt var det inte. Trots två olika nyinköpta dragkedjor och efter en herrans massa pill, så funkade det inte att bara flytta över dragkedjelåset, utan det fick sprättas upp och sys i en helt ny istället. Vilken tur att man har en mamma som är snäll och hjälper en! =)
Jag fick även ett par leggings som jag varit på jakt efter ett tag. De passar dessutom kanonbra till min nya kjol, så nu kan man gå ut och dansa i sin nya outfit! =)
Som underhållning under tiden och tack för hjälpen så bjöds mamma på kaffe och mina hembakade syltkakor på balkongen. Vilket underbart väder det var och ännu bättre är det idag. Här har varit över 30 grader direkt i solen. Har varit på balkongen större delen av dagen och bara insupit den energi som man får av de varma och härliga solstrålarna
.
Laddade upp de sista jordgubbarna som jag hade i kylen på en djup tallrik och var bara tvungen att leka lite med kameran över hur härligt goda de såg ut. Somrigare bild går väl nästan inte att få... jo, det skulle vara smutron trädda på ett strå! Det är sommar så det förslår. Eller en liten barnamun som är full med blåbär, både i och utanpå ;)
Hade tänkt att jag skulle ut och fotografera idag. Men dels så kom jag inte upp förräns 10, fastän klockan ringde första gången vid 8 och sen har det nästan varit för varmt. En annan tanke var att få lite liv i min cykel också. Behöver fyllas på en massa luft i däcken och putsas upp lite efter hösten. Men det är det ju inte för sent för än...
Hade tänkt att jag skulle ut och fotografera idag. Men dels så kom jag inte upp förräns 10, fastän klockan ringde första gången vid 8 och sen har det nästan varit för varmt. En annan tanke var att få lite liv i min cykel också. Behöver fyllas på en massa luft i däcken och putsas upp lite efter hösten. Men det är det ju inte för sent för än...