maggan73

Förkylning och eldändes elände! Febern vill inte rikigt släppa taget om mig och halva helgen har man mesta dels varit helt utslagen. Lektionsfria fredagen blev det inte mycket gjort på, mest orka titta på lite tv emellan sovstunderna fram tills det var dags att pallra sig iväg till skolan för att fotografera på Nolluppdrags-redovisningen.

Söndagen var väl stort sett likadan fast jag bytte fotograferandet till att pallra mig upp för att gå ut en sväng med reklamen.

Men resten av helgen då? Jodå, den var minsann händelserik. Lördagen började i ottan med att jag på något konstigt sätt hade glömt av (nu igen!) hur klockan funkar... så att jag som skulle vara i god tid till tävlingsplatsen för att anmäla laget senast 10.30, kommer iväg i väldigt god tid och är på plats innan de ens har riggat iordning ordentligt, dvs. strax innan 9.00.

Vad gjorde jag i förskolan egentligen? Jag vet att jag tyckte det var roligt att vara där, så det kan inte varit att jag skolkade och missade en massa lärotid då. Eller kan det vara så att min hjärna är liten och helt enkelt har gått och blivit full. Så att ju mer nytt jag trycker in desto mer gammalt åker ut? Eller det  är ju ändå 30 år sedan jag gick i förskolan, så  det kanske är så att det finns någon viss lagringstid på sådan kunskap och att den nu är överskriden... Jag tänker nämligen jämt fel när det gäller klockan och har fortfarande inte lärt mig höger/vänster ordentligt.

Vadå tävlingsplats och laganmälan... jo, vi var med i Akademiska rodden i år. Haha, bästa Elektrolaget någonsin tror jag minsann! Vi var taggade och hade bestämt oss för att vi skulle ha kul och se till att synas och höras åtminstone. Jag tror att vi lyckades ganska bra med det. Roligt hade vi absolut allihopa. Och vi lyckades nog roa åskådarna på kajkanten med vår stundtals "rodd medelst liggandes". Jag erkänner att jag själv stod för det två gånger... men jag var inte den enda i båten som utövade denna konst. När vi kommit över målinjen säger konfransiern (Erik Blixt); "Ja, där har vi en ny sämta tid".

Vad jag inte visste, eftersom  all min koncentration var på min egen åra och att titta på den andra åran framför mig för att försöka hålla någon form av takt, var att vi faktiskt fick en jättebra start och ledde ett tag. Men sen kom smolket i bägaren... vi hade ju fått fel båt. Vår båt ju var inte Quarlanpassad! För det var när vi började vårt taktfasta ropande av: "Kalle Anka! Kalle Anka!,..." som allt gick åt fanders. Men vi hade en enorm kämparglöd och vi hade väldigt roligt oavsett. Så segern var ändå vår!

Tävlingen avslutades med en roddarbankett på Valands festvåning på kvällen. Väldigt trevligt. Den kanske inte riktigt höll den nivån/standarden som finsittningar på Chalmers, men det var väldigt kul. För att verkligen kunna uppskatta hur bra man har det, så gäller det ju att man skapar sig lite perspektiv och får prova på andra upplevelser ibland också. Man kan väl säga att denna middagen var en annorlunda och annan upplevelse.

Men det var där det hände! Någonstans på vägen mellan dansen på Valand (ej schottis, dock!) och på väg upp mot efterfestande på Elektro på Chalmers... så tappade jag min röst! Jag har fortfarande inte hittat den och jag vill ha tillbaka den nu! Det är så jobbigt att prata och att behöva ta i så att folk ska höra vad man försöker säga. Och det går ju inte att hålla sig tyst istället. Det känns nästan som att jag däremot har pratat mer än vanligt idag.

Och äntligen så drog fortsättningskursen igång på buggen igen. Jag "fyndade" genom att bli medlem och betala per danstillfälle istället. Så det gäller bara att man har disciplin och sparar undan sina pengar så att man kan betala varje gång istället. Många nya ansikten och många gamla välbekanta också! Det ska nog bli en riktigt rolig danshöst!

Så i väntan på Akademiska roddens resultatlista och nästa danstillfälle... så jagar jag febrilit runt efter min röst. Den måste ju finnas någonstans...

...höstens först förkylning har greppat klorna i mig ordentligt! Hostar och snorar samt har hemska feberdrömmar på nätterna och kämpar sig upp till föreläsningarna på dagarna.

Igår hade vi dessutom pubkväll i med Elektra... alltså Elektra (tidningen som jag jobbar med i skolan) skulle hålla puben öppen under måndagskvällen. Vid lunch stack några av oss och handlade... för mat måste man också arra om man ska sälja alkohol. Det blev Elektraburgare... som blev grymt goda. (Tobias... lova att du säger till mig nästa gång jag låter skepptisk till dina dressingförslag... dressingen var gudomligt god och fräsch!) Under kvällen var det även tänkt att folk skulle få låta sin fantasi och kreativitet flöda friskt. Vi marknadsförde att inspiration fanns att tillgå i baren... För grabbarna (som faktiskt, tro det eller ej, är större gottegrisar än vad jag är...) hade bakat kladdkaka som skulle säljas med kaffe... för att inte nämna PÅTÅREN. =)

Kvällen blev en succé... trots vårt fatala misslyckande i att marknadsföra kvällens aktivitet och att det trots allt var en måndag så dök det upp ett gäng av både Nollan och Gamble... vilket var väldigt trevligt. Vinnaren av bästa inlämnade bidraget och vinnaren i turnering i dansmatte-dansandet belönades rikligt med vardera PEZ-figur.

Självklart är man genomsnäll och gör allt för att Nollan ska har roligt hela Nollningen ut, och därmed lyckas övertala servingsansvarige och dansmatte-ägaren att stanna kvar lite längre så att vi kunde hålla puben öppen så länge Nollan var där. Vilket ledde till att efter kassaräknade, iordningställande och städande, så slutade kvällen vid 23-tiden. Självklart missade jag ju precis en buss, så jag var hemma strax innan 24... dötrött och bara kraschade i sängen för att hinna sova så mycket som möjligt innan föreläsningen kl.8.00 idag. Men vad händer... jo, jag vaknar 03.30 och kan inte för en endaste sekund somna om! Jag som i normala fall somnar innan jag landar på kudden och var genomtrött! Jag förstår inte. Jag kände mig inte ens stressad över att sova, vilket man skulle kunna tro. Kanske var det kaffet som jag druckit under kvällen, men jag brukar inte vara känslig för det.

Men det blev som det blev... sleten tog jag mig till skolan och hade mastodontisk föreläsning 8.00-11.45 sen lunch och håltimma tills föreläsningen 15.15-17.00. Koncentrationen var väl inte på topp under hela tiden på någon av föreläsningarna... men vad skulle man göra. Egentligen skulle jag ikväll ha fotograferat på NollpoQuarlen (Sektionstävlingen i ölhävning för Nollan) men lyckades be snällt en eller två av förra årets fotografer att hjälpa mig. Så jag kunde åka hem och sova gott.

17.50 la jag mig på sängen och somnade omedlebums... tills jag vaknar av att mobilen vibrerar... sömndrucken tänker jag att det är ju väckningen från i morse som gör sig påmind nu istället... tills jag själv hör orimligheten i resonemagnet och inser att det är någon som ringer. Jodå, det är självklart en som ringer och ska säkerställa att vi kommer och fotograferar på hävet. Japp, det var det minsann, sa jag. Och sen var ju den sömnen störd och nu har jag inte sovit sen dess. =(

Så nu är det snart dags att hoppa i säng och förhoppningsvis sova gott. Har inga föreläsningar imorgon, men ska skriva en labbrapport som ska lämnas in senast torsdag. Behöver dock läsa en sådär 80 sidor innan jag kan skriva på den. Sen ska det läsas en ca 100 sidor till innan nästa labb på torsdag. För att inte tala om allt det som jag ska läsa ikapp i den andra kursen...huh... och det är bara läsvecka 2!

Näe hopp i säng nu... Natti natti!

Tänk vad bra det kan bli ibland,
trots att man glömde spinga till affären innan den stängde!
Man tager vad man haver fick inspirera dagens söndagsmiddag...

Idag är det hösttema på menyn.



Mustig söndagsmeny
á 2008-09-07:

~ * ~

Fiberikt, rostat toastbröd
med smörstekta kantareller,
körsbärstomat och keso

~ * ~

Tomatsoppa

~ * ~

Chilichokad- och Vanlijglass
med rån



Behöver jag säga att det var gott...?!!
=)

... så här sitter jag nu och tycker synd om mig själv för att det är lite halvt snorigt, halvt febrigt och rösten minsann låter som man varit och skrikigt sig hes konstant i en vecka. Men det är kul att dansa... =)

Det var väl inte med höga knän och glada hurrarop som man studsade upp ur sängen när väckaklockan ringde... snoozade lite och somnade om brutalt. Vaknade 12.30 och inte alls sugen på att gå upp och gå ut med reklamen. Men det var bara att bita ihop och ta tag i det.

Som vanligt skulle det innebära komplikationer med reklamutdelandet. Jag har tiderna 8-17 som jag får dela ut reklam i mitt distrikt. Men när jag 15.35 kom till näst sista uppgången i mitt distrikt så hade portlåset slagit till och det gick inte att komma in. =(  Sen har de ändrat om i distrikten i mitt område så nu har jag ett nytt distriktsnummer, fick fler buntar än jag brukade få men fick ingen ny karta... så jag vet inte ens om jag har delat ut på rätt ställe. Varför kollade jag inte på det i lördags när jag hade chansen att ringa jourtelefonen...???

Som om inte det skulle vara nog med problem... det jäkla rapporteringssystemet de har på hemsidan!!! Det finns rutor som man kan fylla i med information om det är nåt som gått fel eller övriga meddelande. Men det går ju nästan inte att fylla i nåt innan rutan är full! =(  Så den här gången så ringde jag in min rapportering och hoppas på att det löser sig. Är det konstigt att man blir bitter på livet när man ständigt får jobba i uppförsbacke??!

Hur mycket jag än önskar att jag bara fick masa mig upp från sängen... dra med täcket och kudden för att krascha i soffan i stället och slänga på en rolig film och bara ligga där och tycka synd om lilla sjuka jag, så går det inte. Dels skulle jag dela ut reklamen och dels så måste jag få tummen ur och läsa en jäkla massa kapitel i kursboken. Det skulle gjorts redan i veckan, men blev som vanligt bortprioriterat av andra sysslor. Så man får tänka att jag hade en massa kul igår och då är det idag pay-back time!

...jaha, då har man provat på det också. Att dans inför publik! Lite läskigt att börja men efter tre takter så hade man glömt allt om det och hade bara sååå kul. För att citera en dansdam som jag pratat mycket med: "Man har aldrig tråkigt med Uffe!"

Det var kul att träffa alla från kursen/klubben igen. Men det var också väldigt läskigt. Kände mig inte riktigt hemma, jag är ju inte ens medlem (fy på mig... jag ska betala in så fort jag bara vet när jag har en inkomst). Och visst är det jobbigt när man inte vet om man borde vara där eller inte. Men, men... Uffe sa att jag skulle strunta i det och det var med honom jag dansade, så då gjorde jag det. Det var i alla fall väldigt, väldigt kul.

Vädret var inte så bra, så det var väl inte jättemånga som var där och tittade. Men vi dansade på och man hade glömt hur svettigt det var att dansa inomhus... hade ju nästan behövt att ha en handduk med sig. Och fika fick vi för att vi ställde upp och dansade... jättegott. Det var från det nya bageriet på torget, som bakar glutenfritt.

Alla pustade och stånkade över att det var jobbigt att komma igång efter ett långt sommarlov. Men inte vi! Klart att det var jobbigt att dansa, speciellt när det bara är bugg hela tiden och inte varvat med några fox'ar. Men det här var bara en uppvärmning... vi ska ner till Polketten och riva av en danskväll igen! =)