maggan73

Det har blivit ett par sena kvällar och nätter med alldeles för lite sömn i rad här nu. Men trots sovmorgon både igår och idag så har jag en inneboende kyla som jag inte kan förklara. Det känns precis som att man är kall ända in i benmärgen, så där som när man varit ute i kylan och kommer in och håller på att tina upp. Jag trodde först att det berodde på trötthet, men det vill inte släppa. Och frysa det borde jag verkligen inte göra! Sitter i en varm lägenhet och har inte varit ute i kylan och rört på mig. Just nu sitter jag fullt påklädd med en gosig morgonrock utanpå och ändå så är det som att det kryper kyla inne vid benen. Hoppas inte att jag håller på att bli sjuk, för det har jag inte tid med.

Jag var hos sjukgymasten igår och kanske till och med för sista gången. Vi pratade om att det har varit lite jobbigt med den här rejäla vintern. För min del har jag konstaterat en aning tillbaka gång i fotleden, eftersom jag inte rör lika mycket på foten. Sen frågade hon mig hur det gick i skolan. -"Jodå det börjar närma sig tentadags igen", svarade jag. -"Ja, det längtar man ju inte tillbaka till", svarar hon och minns att den värsta tiden var i maj, "då var det tungt att plugga"!

Ja, jag kan inte annat än hålla med... visst längtar man till våren  och sommaren. Men det sista man vill göra då är ju att plugga när det är sol och varmt och alla celler i kroppen bara spritter av glädje och lycka. Inte så mycket att göra åt det. Jag har satt mig på en fönsterplats på tåget av studier som precis har lämnat perrongen "Vinter" och så sakterliga börjar få upp ångan och tuffar sakta men säkert mot slutstationen "Sommar". Får se framemot att se mellanstationer med "Påsk", "Ohmtentaperiod", "Valborg & Cortège" och hoppas att få några mellanstopp på dessa och hinna ta en bensträckare och njuta lite av tillvaron under vägen.