Ytterligare en helg förbrukad...
...fast denna gång har jag faktiskt fått lite valuta för den. Okej att jag lyxat till det och tagit lång helg, men ändå.
I fredags var jag ju som tidigare nämnts på Ortopedmottagningen och träffade läkare och bytte gips. Det blev en halvdag, men full av överraskningar. Dels så fick jag ju ett avtagbart gips... nästan som i en mardröm jag hade nyligen, trots att jag då inte visste att det fanns avtagbara gips.
Dessutom var läkaren så snygg så jag nästan glömde bort alla frågor som jag haft. Men han var också snäll och trevlig och tog sig tid, medans jag sakta kom på en och annan fråga. Vad som var mindre kul var att han tyckte att jag skulle slänga kryckorna direkt, men det vågar jag minsann inte. Jag hade ju precis kommit på att jag fuskade med belastningen, så jag har ju inte tränat upp mitt ben ordentligt än. "Jaja, du får väl en vecka till på dig, men sen ska du gå utan kryckor", löd snygg-doktorns order. Vad gör man väl inte för en sån doktor?!! ;)
Hos sjukgymnasten (som var bland de roligaste personer jag träffat på under dessa vistelser) lät det lite annorlunda. "Ja, de där läkarna har väl aldrig brutit nåt själva..." Så jag fick ett träningsprogram att göra så ofta jag bara kan då gipset är avtaget. Men gipset ska vara på i 3 veckor till då jag ska stå eller gå.
Väl hemma var det läskigt att prova att ta av gipset. Men jag ville ju gärna öva upp gången mer ordentligt. Sagt och gjort, så bestämde jag med Annika att vi skulle hoppa in till Polketten så sakteliga och hälsa på danskompisarna. En del visste att jag skulle komma dit och andra blev väldigt överraskade att se mig där. Så frågorna blev många och historien om vad som hade hänt fick upprepas ett antal gånger.
Utanför nämner Annika ordet Cheese... "Hmm... tja, jag kan ju lika gärna hoppa upp till Avenyn och ta 7an som går hela vägen hem istället. Så kan vi ta vägen om McDonken. Om du har tid att ta det i den takt det går", sa jag. Så ytterligare en promenad och mer träning. Jag testade till och med att försöka mig på ett steg utan kryckorna och det gick nästan. Men feg så det förslår är man. =)
På lördagseftermiddagen provade jag att ta av gipset och göra mitt tränings- program, och märker redan skillnad i rörelseförmågan. Så det kommer nog bli bra det här. Kvällen var avsatt till lite party hos en "klasskompis" och det var riktigt kul. Jag fick lov att sova över, för det är lite läskigt att ta bussar (och till viss del spårvagnar) på nätterna. Ett gäng gick ut på stan, medans jag, pojkvännen och granntjejen stannade hemma och SingStar:ade. Klockan hann väl att bli 5 innan alla var hemkomna och låg nerbäddade.
Dagen där på var slö och slapp, men mysig. Provade ytterligare tränings- programmet en stund. Sen bar det av hemmåt. Skulle byta från buss till spårvagn vid Olskrokstorget, och timade Annika som varit och handlat. Så vi stod och tjötade där en stund. Väl hemma var det slappa i soffan, med gipset av och träning som gällde. Det tog inte lång tid innan jag somnade gott där på soffan, så det var första natten utan gips.
Däremot så vaknade jag ju så klart vid 5-tiden och kunde inte somna om. Låg och tittade på film och somnade till igen vid 8-tiden. Hade inte ställt alarmet, så det gick som det gick. Jag vaknade till vid 12.30. Hmm, orkar inte ta mig in till skolan när jag vaknar så sent. Så det blev en hemmadag idag. Det är lite knasigt med de smärtstillande, så jag får väl räkna med att det går lite upp och ner med sömnen. Men hoppas att det ska gå att få ordning på dygnsrytmen snart igen. Provade idag att ta några steg med bara en krycka och det gick fint, det är bara att man är så himla feg för att det ska göra ont. Men med lite friskt mod och en stor portion motivation, så ska jag öva, öva och öva... kanske jag då kan vara kryckfri om en vecka. Har ett delmål på att kanske bara ha en krycka på torsdag-fredag.
Dessutom var läkaren så snygg så jag nästan glömde bort alla frågor som jag haft. Men han var också snäll och trevlig och tog sig tid, medans jag sakta kom på en och annan fråga. Vad som var mindre kul var att han tyckte att jag skulle slänga kryckorna direkt, men det vågar jag minsann inte. Jag hade ju precis kommit på att jag fuskade med belastningen, så jag har ju inte tränat upp mitt ben ordentligt än. "Jaja, du får väl en vecka till på dig, men sen ska du gå utan kryckor", löd snygg-doktorns order. Vad gör man väl inte för en sån doktor?!! ;)
Hos sjukgymnasten (som var bland de roligaste personer jag träffat på under dessa vistelser) lät det lite annorlunda. "Ja, de där läkarna har väl aldrig brutit nåt själva..." Så jag fick ett träningsprogram att göra så ofta jag bara kan då gipset är avtaget. Men gipset ska vara på i 3 veckor till då jag ska stå eller gå.
Väl hemma var det läskigt att prova att ta av gipset. Men jag ville ju gärna öva upp gången mer ordentligt. Sagt och gjort, så bestämde jag med Annika att vi skulle hoppa in till Polketten så sakteliga och hälsa på danskompisarna. En del visste att jag skulle komma dit och andra blev väldigt överraskade att se mig där. Så frågorna blev många och historien om vad som hade hänt fick upprepas ett antal gånger.
Utanför nämner Annika ordet Cheese... "Hmm... tja, jag kan ju lika gärna hoppa upp till Avenyn och ta 7an som går hela vägen hem istället. Så kan vi ta vägen om McDonken. Om du har tid att ta det i den takt det går", sa jag. Så ytterligare en promenad och mer träning. Jag testade till och med att försöka mig på ett steg utan kryckorna och det gick nästan. Men feg så det förslår är man. =)
På lördagseftermiddagen provade jag att ta av gipset och göra mitt tränings- program, och märker redan skillnad i rörelseförmågan. Så det kommer nog bli bra det här. Kvällen var avsatt till lite party hos en "klasskompis" och det var riktigt kul. Jag fick lov att sova över, för det är lite läskigt att ta bussar (och till viss del spårvagnar) på nätterna. Ett gäng gick ut på stan, medans jag, pojkvännen och granntjejen stannade hemma och SingStar:ade. Klockan hann väl att bli 5 innan alla var hemkomna och låg nerbäddade.
Dagen där på var slö och slapp, men mysig. Provade ytterligare tränings- programmet en stund. Sen bar det av hemmåt. Skulle byta från buss till spårvagn vid Olskrokstorget, och timade Annika som varit och handlat. Så vi stod och tjötade där en stund. Väl hemma var det slappa i soffan, med gipset av och träning som gällde. Det tog inte lång tid innan jag somnade gott där på soffan, så det var första natten utan gips.
Däremot så vaknade jag ju så klart vid 5-tiden och kunde inte somna om. Låg och tittade på film och somnade till igen vid 8-tiden. Hade inte ställt alarmet, så det gick som det gick. Jag vaknade till vid 12.30. Hmm, orkar inte ta mig in till skolan när jag vaknar så sent. Så det blev en hemmadag idag. Det är lite knasigt med de smärtstillande, så jag får väl räkna med att det går lite upp och ner med sömnen. Men hoppas att det ska gå att få ordning på dygnsrytmen snart igen. Provade idag att ta några steg med bara en krycka och det gick fint, det är bara att man är så himla feg för att det ska göra ont. Men med lite friskt mod och en stor portion motivation, så ska jag öva, öva och öva... kanske jag då kan vara kryckfri om en vecka. Har ett delmål på att kanske bara ha en krycka på torsdag-fredag.
Kommentarer
Trackback