maggan73

Nu vågade jag! Jag släppte taget om kryckorna och tog några steg... det gick ju bra. Så då tog jag modet till mig och gav mig ut på en liten promenad. Med en krycka i ena handen, alltså bärandes på tvären, utifall att något skulle hända. Men en liten tur från filmhyllan vid TV'n, in till sovrummet, tillbaka till filmhyllan igen och sen till fåtöljen.

Precis när jag skulle sätta mig, så råkade jag trampa lite väl mycket på hälen och då fick jag den där äckliga strålningen av ont upp genom benet. Men annars så tog jag hyfsat normala steg och jag har inte käkat något smärtstillande idag.

Känner mig som en mamma som hejar på sin lilla bebis som ska ta sina första stapplande steg. Fast att jag är båda personerna i ett... Hmm, det där lite konstigt.

Egentligen borde jag väl varit på Liseberg och gjort min första lilla promenad. Det var ju tydligen där allt började första gången som jag skulle lära mig att gå själv.