Nöjd...

En skön känsla som inte infinner sig alltför ofta. Men fredagen var en sådan dag då den infann sig hos mig.

Dagen började bra med att kämpa i 4 timmar med projektarbete som går sakta men säkert frammåt. Hänger inte riktigt med alla gånger men känner ändå att jag kan bidra med lite åsikter och tankar, vilket är skönt.

Lunchen tillbringades i solen på innergården... skönt. Men ännu skönare blev det när jag flyttade ner till sista "trappsteget" där det var lä och jag kunde sola gôtt. Som senare visade sig att "gôtt" har sitt pris... nämligen årets första solbränna.

Motstridigt gick jag in efter en lång lunch och började lite med bokföring&bokslut... skönt att komma igång, men blev långt ifrån färdig.

Sen mutade jag en av mina gamla nollor. Hon ville sälja Cortègeprogram... och jag sa att jag skulle köpa ett om hon ville göra mig en tjänst att köpa en Cortégesejdel åt mig. "Deal it was" och jag fick en sejdel till samlingen. Tänkte jag skulle ha en Cortègesejdel för alla år jag går på Chalmers, men saknar dock en i samlingen (2007) då de tog slut innan jag fick mig fatt att köpa en. Så jag får väl leta med ljus och lykta om det är någon som vill sälja sin eller leta på Tradera.

Åter till fredagen... eftermiddagen var avsatt till öhlhäfvning. Det ordnades Chalmers Open (vilket också anses vara SM...även om konkurrenterna i Kungliga hufvudstaden också tycker sig anordna SM... det struntar vi i för vi var först!) Jag är ingen bra häfvare, men med lite tur och stor öltörst så kan man väl få till något, tänkte jag och anmälde mig. Jag har ju inte häfvt på jättelänge... sen förra året någongång. Typ Chalmersmästerskapen i december eller kanske något lunchhäfv därefter, men tveksamt. "Antingen går det bra för att jag är öl- & häfvsugen, eller så går det inte bra alls för att legat av mig". Första öhlen överraskade mig! Takterna satt i, för jag dängde till med en tid på 4,867... en ren flaska (alltså inget tidstillägg som genereras för varje ml över de 5 cl som är godkänt). Tjoho... den satt den där den skulle. Inte mitt personbästa men en av bättre officiella tiderna, helt klart. Sen var det skönt att sätta en godkänd och bra tid redan på först flaskan. Då har man två på sig att försöka satsa lite mer på, eftersom det är bästa flaskan av tre som blir ens resultat.

För oss tjejer finns det en egen gren, Emilia-flaskan. Det är samma som för killarna, 33 cl flaska med varm öhl (Pripps Blå 3,5). Men att vi tjejer tävlar mot varandra också. Som jag sa lite tur och stort ölsug, skulle göra susen. Ölsugen var jag, det märktes ju. Även om det var en hyfsad tid och jag inte lyckades öka den med min två kvarstående, så hade jag turen med mig. Tjejer som häver aktivt var antingen inte där eller lyckades inte med någon bra tid. "Gamlingarna" som kom dit fick inte heller till någon bra tid på sin första flaska... sen blev det ett missöde med en elsladd och strömavbrott i utrustningen uppstod. Många drog sig därifrån, eftersom de inte orkade vänta då det verkade vara segdraget att lösa elproblemet. Men jag härdade ut väntan... för jag log ju först i Emilia-klassen. Ett sista hot kom dit i slutfasen av häfvet och svängde en flaska... men fick inte till någon bra tid och hann inte med mer. Sekreteraren bläddrade hit och dit och började sen skriva diplomen. Slutligen dags för utlysandet av tävlingens 1:a, 2:a och 3:e plast i de olika grenarna!

Yeay... jag kom som sagt på första plast i Emilia-flaskan...
och kan ju nu lägga ytterligare en titel till listan:
Svensk Mästarinna på Flaska 33cl Emilia
=)


Nu kan jag verkligen känna mig nöjd. Jag har alltid varit den ständiga tvåan i många sammanhang. Innan Chalmersmästerskapen så var målet att ro hem ett första plats diplom någongång... då klarade jag det. Mycket vill ha mer... var vore inte nice om att ro hem tjejgrenen i ett SM... och nu har jag gjort det också. Även om jag har haft turen med mig och fortfarande inte har några lysande tider... så är jag i allafall mycket nöjd. Hade aldrig trott att jag kunde vara så tävlingsinriktad som jag blivit i detta sammanhang, men visst är det kul att vinna och kul att ligga på toppen.

Efter lång häfv tid var det dags att skynda hem för att byta om (och borsta tänderna!) och bege sig till Casinot... det vankades dans. Det var även dans på Möllan, men av mer eller mindre ekonomiska skäl så valde jag trots allt Casinot. Min trogne vapendragare, Annika, hade övergett mig för kvällen. Men jag hade hört mig för lite och visste att en kille som jag pratat lite med skulle dit också... så helt ensam skulle jag inte vara.

Vägen dit blev med förhinder. Först var det en idiot (rent ut sagt) som verkade ha följt med en tjej på vagnen som blev skitsur när vagnen svängde av upp mot Sahlgrenska (han skulle tydligen mot Linnéhållet) så han tjafsar först med tjejen och surnar till, går till närmsta dörr bakåt och drar i nödbromsen! (Suck!) Spåravagnschauförtjejen hoppar ut ur sin hytt och är tokarg på honom och han hävdar bestämt att det inte var meningen utan att han bara skulle dra i snöret. (Undrar om han trodde på det själv!) Han vill bara av, så han går fram och tjafsar lite till med spårvagnschaufförtjejen för att hon inte vill släppa av honom eftersom det är mitt i en trafikerad backe. Jag ser inte om han gör det själv men plötsligt står dörren öppen där fram och han har gått av... så troligtvis hjälpte han sig själv och nödöppnade dörrarna. Efter lite krångel så fick hon till slut igång vagnen igen och det rullade på. Det var lite lustigt att stämningen på vagen (som innan varit ganska högljudd och stojig) bara dog. Det blev helt knäpptyst ända fram till Chalmers. Jag i min förvirring hoppade av vid Landala och ångrade mig bittert över varför jag gjorde det. Det var väl dumt eftersom det inte kom någon annan vagn på ett bra tag, så det var bara att sätta ena foten före den andra och traska ner till Vasaplatsen.

Väl framme vid Casinot hinner jag inte mer än in, förrän en av mina dansvänner knackar mig på axeln och säger hej. Han hade inte säkert sagt att han skulle komma, men det var kul att han dök upp. Det är ju en av mina favvodansare...så den här kvällen skulle nog bli bra. Och det blev den! Det var inte så mycket folk, som det brukar kunna bli. Men det var varmt som bara den. Att jag lyckats bränna mig i ansiktet och på halsen gjorde det ju inte mindre svalt. Blev uppbjuden av ett par nya killar... nån som var grym och några som kanske inte var fullt lika bra. Men jag är grymt imponerad av det lilla gänget av "nybörjare" som kommit dit (de, eller i alla fall några av dem, har varit där tidigare) trots att de bara gått kurs sen januari! Det är riktigt modigt att ge sig ut på socialdans så tidigt! Och dessutom vågar de bjuda upp! Go grabbar!

Jag kunde ju som vanligt inte slita mig, så jag blev kvar till sista låten (runt 01.30), traskade till MackeDonken och svullade cheeseburgare och vatten innan det var dags att sätta sig på 16-bussen för hemfärd. (Annika, jag saknade dig! Det var sån sommarkänsla!)

Så som sagt... sammanfattning av fredagen =  nöjd!

Kommentarer
Postat av: Annikan

Söt du är :)

Jag tänkte allt på dig:)

Nä nu får det bli dans snart, det är väl dags för Liseberg med snart?



Kram!!


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback