Juni = sommar!?

Tiden bara rusar iväg. Kalendern säger 2 juni idag och då är man alltså inne i sommarmånaderna. Ska väl egentligen inte klaga på vädret, det är soligt och fint... men det blåser. Och det är inga varma vindar direkt. Men med tanke på att vintern var så utdragen och att våren bara sprangs över, så får man väl stå ut med att det är lite småkyligt. Det är ju som sagt ändå fint väder, så då ska man väl inte klaga.

Tentorna är över för denna gång, den sista var ingen rolig. Får väl se vad man lyckas skrapa ihop poängmässigt. Men jag förväntar mig inga höjdarresultat. Därmed är det väl egentligen sommarlov nu. Men det finns alltid saker att göra. Jag har en inlämningsuppgift som borde tas tag i. Sen har jag en annan deluppgift som jag aldrig blivit godkänd i från en distanskurs, som jag hela tiden har nedprioreterat. Borde helt enkelt ta tag i dem och få dem avklarade.

I övrigt sitter jag och slipar på CV & brev och letar efter diverse jobb att söka. Har faktiskt hittat några som verkar intressanta. Dessutom har jag redan skickat en ansökan på ett jobb som verkar väldigt intressant, så jag hoppas och hoppas och håller tummarna att jag kommer vidare i processen.

Igår fick jag experthjälp av David för att snygga till CV't och brevet. Jag måste erkänna att jag först var lite rädd för att låta det falla under den stora granskningsluppen. Jag minns ju hur jag slet med att få ihop det första gången. Men det var inte så farligt. Dels så de ändringar som David föreslog förstod jag mycket väl och dels så  kände jag att vi kanske uttrycker oss på ett noglunda likande sätt så det känns fortfarande som att det är "mitt". Det blev en del uträtande av frågetecken som jag själv haft och varit osäker på. Och de förslag som jag fick kändes väldigt naturliga. Det blir nog grymt till slut.

Nu i helgen ska vi på bröllop. Det är en kompis till David som ska gifta sig med sin tjej. Jag har bara träffat dem över ett par öl på en afterwork, men de verkar väldigt trevliga. Det ska bli kul att gå på bröllop igen. Det var ju ett tag sedan senast. Denna gång bär det dessutom av upp till Dalarna när bröllopet ska firas. Med övernattning två nätter på Stadshotellet i Säter, så kommer det bli som en liten lillsemester dessutom. Ska bli riktigt mysigt, en annan är ju inte så världsvan och bortskämd med hotellnätter som vissa andra. Så för mig är det lyx. Härligt att bara kunna knata ner till frukosten och ta för sig av vad man känner för.

Men så är det ju det där med bröllopspresent också... vi har funderat och funderat på vad vi ska hitta på. Men det får nog bli så tråkigt som att ta något ur deras önskelista på Bröllopstorget. Så mina planer är att jag under morgondagen ska göra en sammanslagning av en massa ärenden och försöka hitta en lämplig present. I övrigt tänkte jag ta en fika med Annika, det var alldeles för länge sen. Det blir lite lätt kaotiskt när man tentapluggar och ständigt känner att "man borde plugga", och sen få ihop det med andras personliga scheman. Inte en helt lätt kombination. Jag har dessutom lovat att titta förbi John en sväng och ta en fika i hans tentapluggande.

Men nu blir det sen lunch. Sen har ju dansen dragit igång på Polketten igen... ikväll blir det dans till Arvingarna! =)

Bortskämd!

Om en dag börjar så bra som den gjorde igår, så är det lätt att låta den fortsätta vara bra!

Eftersom älsklingen skulle en sväng till banken när de öppnade så blev det lite sovmorgon tillsammans. Och banken ligger ju precis här nere på andra sidan gatan, så han kom upp en sväng igen innan han skulle åka till jobbet...

...och överraskar mig med en bukett jättefina, röda tulpaner!

Varje gång som jag går ut i köket och ser blommorna blir jag superglad. Jag känner mig rejält bortskämd!

Sen på kvällen smet jag iväg till Möllan och gick på kurs och fridans hos Lenas.  Det var kul att träffa en hel hög med dansare igen som man inte sett på nästan ett halvår. Ett par gånger fick jag återigen dra hela historien om det brutna benet, haha det tar aldrig slut. Misstänker att jag kommer att få göra det ett par gånger till i början av säsongen på Polketten.

Sammanfattningsvis helt klart en kanonbra dag!

Får jag lov...? ;)

Jag fick just en inbjudan till en Facebook-grupp... tyckte den var kul så jag snor den helt ärligt och utan ånger rakt av. =)

26 anledningar till varför du ska dejta en dansare!
  1. Vi är viga!
  2. Vi är vana att visa upp oss!
  3. Vi har bra uthållighet och kan hålla på länge!
  4. Vi är väldigt bra i grupp!
  5. Vi har bra taktkänsla!
  6. Vi gör som vi blir tillsagda!
  7. Vi testar gärna nya stilar!
  8. Vi har muskler!
  9. Vi har mycket energi!
  10. Vi tål väldigt mycket!
  11. Vi är vältränade!
  12. Vi tar initiativ!
  13. Vi tar oss an utmaningar
  14. Vi kan göra lyft!
  15. Vi är flörtiga!
  16. Vi är lyhörda!
  17. Vi gör det snabbt!
  18. Vi gör det långsamt!
  19. Vi kommer alltid med nya moves!
  20. Vi får våra partner att göra saker de inte trodde var möjligt!
  21. Vi går emot gravitationen!
  22. Vi rör oss utomordentligt bra!
  23. Vi anpassar oss bra!
  24. Koreografi eller freestyle, vi gör det!
  25. Vi är alltid redo!
  26. Vi gör det med passion för vi älskar det vi gör!


Väntan...

Snart är jag klar med mitt uppdrag i föreningen Rickard Wilson Sällskapet. Det har varit ett roligt uppdrag och jag har fått träffat spännande människor och hört histiorer som jag aldrig skulle ramlat över annars. Jag har suttit med i styrelsen i 4 år och varit kassör de 3 senaste av dessa. Utöver detta så har jag dessutom haft hand om hemsidan ett par av åren.

Så det är nu faktiskt med blandade känslor som jag inser att bokslutet är klart och bara väntar på revision. Överlämningen till nästa kassör är redan klar. Och snart är det årsmöte med nya inval och jag tackar för mig, niger fint och lämnar styrelsen.

Och det är inte bara det som jag väntar på... jag väntar med spänning på tentaresultatet för senaste skrivna tentan. På fredag kl.12.00 anslås det i skolan och jag har ögnat igenom lösningsförslagen... Hmm... det är ju det där med gränsfall nu igen... Snälla, snälla, håll tummarna för att det är till min fördel denna gång. Jag är så less på att trilla över på fel sida hela tiden. Jag tycker faktiskt att det är min tur nu!

Sitter och lyssnar på P3 samtidig här nu och jag hörde nyss ett uttalande för att uppmana folk att ringa in, som jag tyckte var fint. "Hör av dig och låt oss andra bli berikade av ditt liv!"

Så jag uppmanar er det samma: Berika mitt och mina läsares liv med en liten kommentar! ;)

Ytterligare en spontanblogg...

Idag blev ytterligare en blogg introducerat för vida världen. En högst spontan blogg där tankar stora som små får prioritet.

Grubbleriverkstan

Titta in där om ni är nyfikna. Kommentarer och såväl frågor som svar är varmt välkomna.


Det är vår i luften!!!

Eller "spring is in the air" som vi säger på engelska! =)

 

Allt fler vårtecken har börjat visa sig dag för dag och jag tror minsann att våren börjar få grepp om det här nu.


Jag har:

  • ätit årets första glass (det blev inte helt otippat en TipTop)
  • köpt årets majblomma
  • sett att byggplatsen inför cortègebygget börjar ta form
  • sett folk i vita rockar på stan som försöker kränga cortègeprogram
  • fikat i solen på balkongen.
  • tagit ett par öl på en uteservering (visserligen inglasad och med infravärme men ändå)

Slutligen så har jag idag hjälpt älsklingen att byta från vinterdäck till sommardäck på bilen och insett att det är snart dags att köpa årets säsongkort till Liseberg. De öppnar om två veckor och sen börjar sommardansen så smått på allvar...

... med andra ord; det är vår!!!


...ett litet steg i rätt rikting till slut!

Jag måste erkänna att jag tycker innerligt väldigt illa om kursen Elektromagnetisk fältteori! Det är bara magi och hokus pokus över alltihopa. Bäst som man tror sig veta hur man ska lösa ett tal och börjar lite försiktigt och friskmodigt, så slås man ner av facit som säger att "just i det här fallet ska du använda dig av den här formeln" eller så händer det helt obegripliga saker i varje steg i lösningsförslaget.



Jag är så trött på det och vill helst av allt bara spy på det. (Hmm... det skulle väl knappast göra saken bättre att behöva sitta med spyastinkande papper sen...)

Men så hände det plötsligt. Det kom ett tal som inte verkade så himlans svårt. Jag satte ivrigt igång och räknade och kladdade och suddade och räknade... När jag tillslut kände mig klar och hade fått fram ett svar så skulle jag kolla facit och se om det var rätt. "För lösning hävisas till exempelsamlingen" Åååååh, vad jag hatar när det kommer. Nu kom jag faktiskt ihåg, eftersom detta var den senaste tentan, att vi faktiskt hade löst uppgiften på en räkneövning. Så jag bläddrade igenom häften med anteckningar och där fanns den. Åh, banne mig om jag inte hade lyckats lösa uppgiften tillfullo! Whoho!

"One small step for Electromagnetic fields one giant leap for Maggan!"

Kanske det finns ett litet, litet hopp trots allt. Det är ju två hela pluggdagar kvar. =)

Glad påsk!

Hoppas att ni njuter av ledigheten och det vackra vädret.
Själv sitter jag och plågas med tentaplugg i ämnet Elektromagnetisk fältteori.
(Inte konstigt att man får gråa hår... fattar verkligen ingenting!)


Här kommer i alla fall en liten påskhälsning till er alla från mig!

Glad Påsk!

 

Helt ärligt snodd bild från en kompis (som troligtvis har snott den i sin tur).
Hur som helst är den var den kul! =)

 


Med april kommer regnet...

Snön har vi sluppit sedan en tid tillbaka nu. Men det har varit ganska så fint väder trots allt och vårsolen får allt mer kraft för var dag som går.

Men det märks att april närmar sig... det regnar! Grått och trist heldagsregn.

Jaja, man får väl plugga då istället... snart dags för omtentor igen.

Segerns sötma smakar bra till kaffet!

Utan att vara allt för kaxig och att sticka ut hakan för mycket, men jag tror att jag börjar få kläm på det här med databaser... hjälpligt i alla fall.

Jag kan inte påstå att jag direkt haft någon tur i pluggandet av denna kurs. Först har man fått leta med ljus och lykta för att hitta gamla tentor med lösningsförslag. Gick till och med bakåt i tiden så långt att kursen inte ens hade samma namn längre, allt för att få uppgifter att öva på med lösningar till.

Sen började jag tappert att ge mig an en sorts uppgifter med E/R-diagram. Efter att har löst de som fanns i övningarna så gav jag mig modigt på en tenta med lösningar. Kämpade länge och hårt med uppgiften tills jag kände mig klar med den och skulle rätta den... då finns just detta lösningsförslag inte, utan det hänvisas till någon snarlik labbuppgift. Morr!!!

Jaja, jag lät mig inte nedslås fullständigt utan kämpade vidare och letade igenom alla tentor och hittade till slut ett par med lösningsförslag på sådana här uppgifter. Men nu hittar jag istället fel i dem. Efter att ha dubbelkollat med min trogna personliga hjälplärare tillika hejarklack, så konstaterades det att det faktiskt var fel i facit.

Nya utmaningar med nya uppgifter i form av SQL queries. Återigen hittar jag fel i facit. Facitförfattaren har helt enkelt glömt att ta med saker, använder sig av fel attribut men framför allt hittade jag en uppgift som faktiskt var felaktigt skriven. Återigen med hjälp av min personliga hjälplärare, som drog igång ett program och testkörde det och så såg vi därmed att facitförfattarens kod gav fel svar och min lösning gav rätt svar. Gissa om jag var nöjd och kände en personlig seger mot denna kurs.

Tentan är imorgon och jag har inte hunnit trassla mig igenom alla bitar än, men det tänker jag ägna resten av dagen åt. Hur svårt kan det vara liksom??! Med friskt humör, en fjäder i hatten och en stor kopp kaffe till det, ska jag nu rikta min uppmärksamhet mot pluggandet igen. Håll nån tumme för mig imorgon förmiddag, för då jäklar ska pennan glöda i 4 timmar... =)

Ps. Till min personliga medhjälpare tillika hejarklack... jag hade aldrig klarat det utan din hjälp och ditt tålamod, sötnos! =)

Vårsol och inre kyla

En sak mindre på att-göra-listan. En inlämningsuppgift i Teknikhistorian är inlämnad, tjoho! Bara en uppgift kvar på hemtentan nu och ett seminarie, också den med en inl.uppgift. Jag hoppas på 2p på den uppgiften som inlämnades igår, för då tror jag att betyg 4a i kursen är säkrad.

Nu får det bli fokus på tentapluggandet i Databaser. Har faktiskt börjat få lite kläm på det där med E/R-diagram nu. Men så har jag ju också en personlig hjälplärare och hejarklack som pushar mig frammåt.
"Go Maggan, go Maggan!" =)

Det har blivit ett par sena kvällar och nätter med alldeles för lite sömn i rad här nu. Men trots sovmorgon både igår och idag så har jag en inneboende kyla som jag inte kan förklara. Det känns precis som att man är kall ända in i benmärgen, så där som när man varit ute i kylan och kommer in och håller på att tina upp. Jag trodde först att det berodde på trötthet, men det vill inte släppa. Och frysa det borde jag verkligen inte göra! Sitter i en varm lägenhet och har inte varit ute i kylan och rört på mig. Just nu sitter jag fullt påklädd med en gosig morgonrock utanpå och ändå så är det som att det kryper kyla inne vid benen. Hoppas inte att jag håller på att bli sjuk, för det har jag inte tid med.

Jag var hos sjukgymasten igår och kanske till och med för sista gången. Vi pratade om att det har varit lite jobbigt med den här rejäla vintern. För min del har jag konstaterat en aning tillbaka gång i fotleden, eftersom jag inte rör lika mycket på foten. Sen frågade hon mig hur det gick i skolan. -"Jodå det börjar närma sig tentadags igen", svarade jag. -"Ja, det längtar man ju inte tillbaka till", svarar hon och minns att den värsta tiden var i maj, "då var det tungt att plugga"!

Ja, jag kan inte annat än hålla med... visst längtar man till våren  och sommaren. Men det sista man vill göra då är ju att plugga när det är sol och varmt och alla celler i kroppen bara spritter av glädje och lycka. Inte så mycket att göra åt det. Jag har satt mig på en fönsterplats på tåget av studier som precis har lämnat perrongen "Vinter" och så sakterliga börjar få upp ångan och tuffar sakta men säkert mot slutstationen "Sommar". Får se framemot att se mellanstationer med "Påsk", "Ohmtentaperiod", "Valborg & Cortège" och hoppas att få några mellanstopp på dessa och hinna ta en bensträckare och njuta lite av tillvaron under vägen.

Vin, infiltratör och mord... och så en kaffe till det också!

Hej igen... det var visst ett tag sen! Som vanligt när det närmar sig tentor så faller bloggskrivarlusten automatiskt in. Jag förstår inte denna symbios... :P

Jag gömmer mig för tillfället i grannkommunen som erbjuder en varm och stillsam lägenhet, långt bortifrån Linsens ständiga surrande och alla som vill prata med mig. Det är ju inte så att jag inte vill prata tillbaka, för det är så många som man inte träffar dagligen längre. Men även jag har börjat inse att de där "bara 5 minutrarna" blir sammanslaget en ganska stor del av dagen om man faktiskt vill vara effektiv och få någonting gjort.

Dessutom så kan man brygga sitt eget kaffe här, i precis den mängd som man vill ha. Precis som hemma! Fast hemma är en farlig plats. Där finns det så mycket andra saker som man kan "roa" sig med. Jag tror att min lägenhet är en enda stor urkälla till prokrastinering. Bara genom att sitta här och tänka på den nu, så kommer jag på minst 10 saker som borde göras. Det gjorde ju inte saken bättre att jag fått en stor platt-tv och ett fint barskåp som jag egentligen inte har plats med, och vilket innebär att jag måste möbelera om. Dessutom har IKEA slutat sälja den färgen som jag har mina bokhyllor i, vilket gör det ännu mer besvärligt att flytta runt och dona... :(

Ommöbleringen hemma får bli ett senare problem. Idag har jag varit på skolan och lekt med printarna. Det är alltid lika roligt. Eller inte! Trots allt gick det ganska bra idag. Jag behövde "bara" bära en kartong papper från 5:e våningen till bottenplan och behöva gå utevägen med det för att kunna skriva ut det sista. Men jag hade tur, ingen printerkö och tonern var inte slut. Studion FTW!

Något annat som jag starkt gillar just nu är solen och dess allt mer ökande makt. Det är så att man börjar längta lite efter våren. Men som den sanna pessimist jag är så är det alldeles för långt kvar till att våga hoppas på den än. Jag har hellre en månad till med rejält mycket snö, än hela mars och april full med slask och regn.

Efter alla ärenden och uppdrag idag, så satte jag mig på vagnen och styrde kosan återigen till grannkommunen för att söka lite pluggro. Ett sista uppdrag på vägen var att slinka in på bokrean och köpa ytterligare två böcker som jag ville ha och det kom jag ju självklart på efter att ha bläddrat i de tre som jag köpte igår. Så nu sitter jag här med en stor kopp kaffe och bläddrar lite förstrött och längtansfullt i dem, och förmanar mig själv att inte börja läsa innan tentorna är skrivna!

Och nu är det dags att sätta igång med pluggandet av databaser och teknikhistoria!



Min skörd från årets bokrea:

Slaskjobbet - Christina Larsson (deckare)

Infiltratören -den smutsigaste härvan inom svensk polis - Lasse Wierup
(ena sidan av historien)

Hanteraren -Uppdrag: Infiltrera svensk maffia - Dick Sundevall
(andra sidan av historien)

Vin till maten - Christer Berens

Allt du behöver veta om Vin - Christer Berens

Ödets ironi?!? =)

Efter att ha slumrat till och sovit några timmar så vaknade jag nu precis till liv igen av att tekniken (läs min dator som står brevid mig i sängen och brummar) gör mig påmind om att det är dags att ta tag i det där sista på sin inlämningsuppgift. Deadlinen närmar sig med språngsteg.

Och apprå på det där med deadline. Låt mig gissa att den person som satte deadlinen för de här uppgifterna inte är just en sådan deadline-människa som jag och många andra är. Eller så är kanske han van vid och mycket väl medveten om att studenterna utnyttar dygnets alla timmar. Men vem sjutton är elak nog att sätta deadline till klockan 8.00 på morgonen??! Det är nästan så att jag lite grann hoppas att just de här mornarna så är sömnen inte riktigt lika skön som de andra mornarna för honom.

Mina ögon har precis börjat vänja sig vid det skumma ljuset av sänglampan och kroppen har börjat inse att det är dags att sätta igång och producera igen. Då hör jag en duns i hallen av att min vän Ny Teknik dimper in genom brevinkastet, efterlängtad och återigen tillbaka efter en längre frånvaro av juluppehåll och lite andra småbekymmer. Men nu har den alltså hittat hem till mig igen.

Det är inte utan att ett litet leende sprider sig över läpparna trots den tidiga timmen och den stora oviljan att vakna till liv igen. Okej att det kanske inte är så mycket ödets ironi, men visst är det ändå lite komiskt när ämnet på inlämningsuppgiften är Teknikhistoria! =)

Bäst att skynda sig att skriva klart uppgiften, så kanske man till och med hinner insupa lite i Ny Teknik innan det är dags att bege sig av till dagens föreläsning.

Mitt tre veckors liv som miss-skötare... ;)

Det nya året började bra med en liten leverans av två små söta varelser på nyårsdagens eftermiddag. En tjej i skolan skulle åka på semester och hade tidigare frågat om jag ville passa hennes två katter under tiden. Tjoho!

Inte ska man låta sig gå i fällan att tro att djur är dummare än vad vi människor är. Näedå, jag har råkat ut för ett och annat under dessa tre veckor...

 


Men först en liten snabb presentation av missarna. Den röda till vänster heter Champis och hennes kompis, den grårandiga till höger, heter Shirley. De är omhändertagna katter som nu bor hos min skolkompis för att vänja sig vid nya människor och få lite lugn i väntan på att hitta ett nytt hem där de ska få bli omhändertagna och älskade som de har all rätt till bli.

Shirley är den morgonpigga katten som tycker att jag inte ska ligga och snooza allt för länge på morgonen, för då kommer hon in och jamar på mig och tycker jag ska gå upp istället. Att hon sen har en storbaktanke om att hon får mat i sådant fall, det behöver vi inte nämna.

Ett annat sätt att uppmärksamma "plastmatte" på att man inte har fått sin mat, är att man på något sätt hoppar eller ställer sig på tallrikskanten så att tallriken får en sving så att den flyger iväg och landar uppochnedpå. Själv satt jag fullt koncenterad över något (troligtvis helt oviktigt) och hör bara ett brak och ett klirr, följt av att en katt kommer springandes genom rummet som skjuten ur en kanon. Jag går givetvis och kollar vad som hänt och ser tallriken som ligger upp och ned på. Några överblivna bitar som ligger lite här och där, har bland annat hamnat i vattenskålen och torrfoderskålen samt givetvis på golvet. Precis då inser jag att klockan faktiskt är ganska långt gånget på dagen och att jag inte har gett kissemissarna mat. Det är inte konstigt att man hittar på lite bus för att få uppmärksamhet.

Att gosa med dem är dock inte alltid helt lätt. De är skygga som få båda två. Men Shirley är värst. Hon flyr så fort man bara råkar röra sig lite snabbt mot henne. Så det har blivit en hel del rivstarter på parketten under dessa tre veckor. Men om man smyger sig på dem ibland när de ligger och sover, så kan man lite halvt väcka dem och de är båda jättegosiga och det går att klappa dem såväl bakom öronen, under hakorna och på magarna.

Men här har vi ett litet problem. De blir superstatiska! Det är ju inte alltid lätt när det praktiskt taget sprakar om dem och att det ger urladdningar mot deras öron och nosar. Värsta exemplet var vid ett tillfälle då de var riktigt gosiga och orädda båda två och jag till och med kunde ha huvudet väldigt nära dem. Shirley var nyfiken och ville nosa lite på min näsa... varpå på vi båda fick värsta urladdningen. Med ett högt fräs och en blick som kunde döda, sprang hon snabbt ner och gömde sig. Det tog sin lilla tid att vinna tillbaka hennes förtroende igen.

Annars brukar det kunna gå att muta dem med lite skinka eller räkor för att få deras uppmärksamhet. Shirley som annars är skyggast, blir då tuffast och kommer och äter från handen. Men Champis däremot är lite fegare i dessa fall. Hon sitter länge och tittar med nyfiken blick, tills hon kanske vågar sig fram och nosa lite på godsaken men vill inte riktigt ta den från handen. Om man då lägger den eller kastar den till henne, så blir den genast ett intressant byte som först (och helst) måste lekas med och dödas. Ibland slinker det ner någon bit men oftast är det lekandet som är roligast. Och är hon inte tillräckligt snabb så kommer Shirley och äter upp den innan hon har en chans att äta den.

Imorgon ska de åka hem och då väntar en spännande upplevelse... nämligen att fånga in dem i sina transportburar. Haha... vi får väl se hur det ska gå, men jag misstänker att det kan bli lite av en cirkus!

Tentaplugg och islossning

Ja, jag vet. Jag är en usel bloggare! Så här med första inlägget för år 2010, så tänker jag faktiskt inte lova bot och bättring på den fronten heller. Den här bloggen (och bloggaren för den delen också) är högst spontan.

Vintern har bitit sig fast i Göteborg. Det blev en vit jul som faktiskt har fått hålla i sig ända in i januari och nu biter Herr Frost i näsan på var göteborgare. Att det är kallt och jäkligt, och att man drar sig från att gå ut är trots allt mycket bättre än det eviga slaskandet som annars brukar förgylla de vintriga vardagarna. Nu är det ju bara att ta på sig något varmare och så är det inte så farligt.

Ömsom kommer det väderleksrapporter som säger att det ska bli mildare igen och ömsom om att kylan ska hålla i sig. Men oavsett så har jag precis haft islossning här hemma. Tog tillfället i akt nu när det är minusgrader på utsidan och att ju närmare omtentorna desto mer avancerat blir tentaflyktandet, så idag blev det till att frosta av kyl och frys. Det var verkligen behövligt! Har precis plockat in allt igen och beundrar den rena och frostfria frysen.

Har två kissemissemånsar inneboende hos mig förtillfället, de brukar vara ytterligare en anledning till tentaflykt. Det går inte att bara gå förbi en sussande katt utan att peta lite på den, för att råka väcka den och vilja gosa lite! ;)
Det är en tjej i skolan som är på semesterresa i två veckor och ville ha hjälp med att passa dem och jag behöver väl inte säga att jag inte direkt var svårövertalad. De har varit hos mig i drygt en vecka nu, men är fortfarande lite skygga om man rör sig för snabbt. Fast de har börjat att vänja sig och kan gosas med ganska lätt nu.

När jag ändå var inne på tentaflyktande, så var ju bloggandet givet. Det var helt enkelt dags att ta tag i det nu. Så nu har jag dödat ytterligare en stund och fyllt på mitt dåliga samvete lite till. Därför är det nu dags att återgå till mitt pluggande av Mikroelektronik, A (Komponenter) och lära mig allt pn-övergångar, trans-konduktanser, bipolära transistorer och MOSFETar. Den roligaste biten är ändå de mikroelektronikhistoriska uppgifterna, så nu vet jag vem John Bardeen, Walter Brattain, William Shockley, Jack Kilby och Gordon Moore m.fl. är och vad de har gjort/uppfunnit. Hoppas bara att jag lyckas klämma ur mig det på torsdag eftermiddag, då det är upp till bevis.

Test av färdighet i ingenjörsmässiga lösningsmetoder!

Haha... hade jag haft en kamera så skulle jag tagit ett kort på vad som hände för en liten stund sen. Och hade jag dessutom haft någon här för att ta ett kort på mig själv under samma händelse så hade det kunnat bli dagens bild.

Satte mig ner vid mitt tillfälliga skrivbord i vardagsrummet, för att det är enda platsen i lägenheten där det just nu är varmt och skönt. Slog upp böckerna, fick en släng av prokrastinering och "städade" i pennfacket, men skulle precis börja skriva lite sammanfattning av Elfälten. Tog upp mobilen ur fickan och ställde in larmet på 00.00 för att där fick det räcka och att det är dags att gå och lägga sig för att orka upp imorgon. Lägger i från mig mobilen på en bok som ligger på skrivbordet fast lite längre in mot väggen.

Sen händer något märkligt... jag gör någon konstig rörelse som får bordet i rörelse. Mobilen glider fint mot bokens pärmyta... och ner bakom elementet. Suck, tänkte jag. Nu måste jag flytta på allt jox för att komma åt där bakom. Men inte nog med det mobilen hade fastnat där bakom elementet!!!

Klättrar halvt upp på ett provisoriskt skrivbord som består av en skiva som bara ligger över två gamla sterohyllor. Har dragit ut den ena sterohyllan en bit så att jag ska komma åt. Med ändan i vädret försöker jag med handen peta loss mobilen. Men icke, den sitter fast! Provar med hjälp av en penna, men kommer inte åt då mellanrummen i elementet inte rymmer så mycket plats för större rörelser så lyckas inte detta heller. Till slut får jag loss den och den trillar ner på golvet efter att ha petat med en lång metallpinne som tillhör en ljuskrona och lyckats vicka mobilen hit och dit ett par gånger.

Ja, jag skulle faktiskt velat se mig själv där. Vilken makt denna lilla manick har över en egentligen. Vilken panik jag fick när jag tänkte tanken att vad gör jag om jag inte får loss den? Jag kan ju inte direkt skruva ner elementet själv... Men även denna lilla ankedot fick ett lyckligt slut.

Så nu kan jag vakna av väckarklockan imorgon igen... eftersom jag använder mobilen till det!
4 minuter kvar att plugga på, bäst jag sätter fart.... =)

Gott & Blandat-dag

Idag har varit en sådan där dag som allt möjligt har hänt.

Först var det föreläsning och idag hade han ett quiz... döm om min förvåning om jag inte lyckades resonera mig fram till att bara ha två fel. Ja alltså jag resonerade mig fram till mina svar så att det gav ett resultat med endast två fel, inte så att jag lyckades vända mitt resultat till att bli bättre än vad det var.  (Enda chansningarna jag gjorde var på de tre sista alternativen, och två av dem blev fel och ett blev rätt). Så lite stolt är jag ändå, det var ju inte helt taget ur luften denna gång. Alla medgångar i kursen är goda ting, det finns alldeles för mycket motgångar. Som till exempel detta "#¤%&/:ans datorprogram som man ska rita upp problemet i för en inlämningsuppgift. Jag har åter igen ödslat ett par timmar på att blippa och bloppa med det utan att få det som jag vill. Vad värre är, är just den faktorn att jag inte vet om jag gör fel eller faktiskt har gjort något rätt. Hmm... jag är förbryllad och idag kastade jag in handduken och slängde ut en hjälpförfrågan mot en muta av fika. Kanske löser det sig under morgondagen... annars vette sjutton!

Under lunchen var det dags för ett intressant lunchföredrag som hölls av en nyvunnen bekantskap. Kul att höra lite vad man faktiskt kan göra som ingenjör efter ett antal år på Chalmers. Efteråt blev det en väldigt trevlig lunch innan det var dags för föredragshållaren och hans kollega att åka tillbaka till jobbet, och själv skulle man ta tag i puggandet igen. Det var ett jättetrevligt avbrott i de vardagliga sysslorna.

På vägen till lunchfördraget sprang jag på en av våra mest älskade mattelärare. Han är lite av en sort för sig kan man väl snällt uttrycka det, men han är en sån underbar person. Jag hejade lite försiktigt, i rädslan att få den vanliga frågan "Jamen tjena, går du kvar här än!" (Den säger han typ till alla så fort man inte har honom i någon kurs längre efter 2:an). Nästa klassiska kommentar är ju att han frågar "hur är det med han, han som jag gillar..." (och syftar på min föredetta). Den kommer varje gång han ser mig... vilket blir en ganska lustig följdreaktion ändå. =)

Efter att ha tillämpat hela ordförrådet av fula ord över datorprogramet och inlämningsuppgiften, lämnade jag datorsalen och gick och köpte mig en stor kopp kaffe och lite mörk choklad. Inget piggar upp en som starkt kaffe och lite sött därtill. Sen började jag plugga lite försiktigt genom att skriva ner några sammanfattningar av kursen så här långt. Fick ett litet trevligt avbrott med sällskap av Tomas som tog sig en matpaus. När han skulle hem, tänkte jag att jag lika gärna kunde åka hem och plugga där istället och gjorde honom sällskap ner till hållplatsen.

Pluggandet... jo, det har det inte blivit något av... Vad hade ni väntat er??! Skulle ju bara kolla lite ditt och datt på nätet när jag kommit hem. blev avbruten av en dörrförsäljare och hade sen efter det en lång diskussion om H1N1-influensan och dess vaccination. (Är det bara jag som känner att man håller på att vrängas ut och in av huvudbry i denna fråga?)

Nu däremot (!) ämnar jag sätta mig vid kökbordet, slå upp mina böcker och faktiskt vara effektiv i en timme eller två. Sen får det bli ett nytt test av kuddkombination inatt. Vaknade ju givetvis med lika stel nacke, om inte värre, imorse igen. Vet inte riktigt hur jag ska få bukt med det här, men det löser väl sig så småningom för hoppningsvis.

Mot elfälten och vidare...  =)






Mörbultat...

Helgen som precis har varit blev överfylld med dans. Fredag och lördag var det dansgala med DansDax i Scandinavium. Mitt på lördagsdagen var det världsrekordsförsök i pardans. Som att inte detta skulle vara nog så avslutades helgen med buggkurs på söndagskvällen.

Fredagen var den bästa danskvällen. Arvingarna, Kingen och Barbados i återförening av den ursprungliga uppsättningen stod för underhållandet. Det var en hel del folk, många man kände och många man kände igen. Kingen spelade lite annorlunda musik och det var kanske inte helt lätt att dansa till. Kan tänka mig att om man kunde boogie woogie, så hade man kunnat få utlopp för det bra där. Jag var uppe och dansade tre låtar på raken med en kille som jag knappt har dansat med men som jag känner lite grann. Den sista låten var grymt snabb och jag är imponerad över hur bra vi fick ihop det. =)  En ung liten kille som dansade Donnum-stilen bjöd upp mig till Barabados sista låt och sa att han inte kunde foxtrot. "Men vi kan ta en långsam bugg istället", säger jag snällt... Det var en superlångsam foxtrot... haha. Jag tycker att det kan vara svårt att dansa långsamma bugg ibland, speciellt när de är väldigt långsamma. Att dessutom dansa med någon för första gången brukar det ju ta en halv låt innan man har "känt av varandra". Hehe... det gick väl inte helt felfritt, men över förväntan. Det var verkligen en utmaning. Som tur var så körde Barbabados ett extranummer, så vi fick dansat i normal takt också.

Lördagens började med mjukstartandet av att lösa Melodikrysset. Sen var det dags att göra sig klar att åka in till stan igen. Dags för världsrekordsförsök. Det dök tyvärr upp alldeles för få deltagare för att det ens skulle vara i närheten och sniffa på en utmaning till nuvarande rekordet på 1635 dansande par. Tråkigt nog dök det inte upp mer än ca 360 personer. Troligtvis ska de göra ett nytt försök under Kulturkalaset i sommar istället.

Klagar gör jag inte, för det var kul att få lära sig en koreograferad dans i form av en enklare variant av slutscenen i Dirty Dancing! =) Det var mycket att lära sig, gick fort fram, samt en snabb låt. Men jag tror vi fick till det ganska bra till slut. Men det var svårt sista gången de spelade låten och de inte längre räknade in, så då gick vi över på dirtyfox istället och krämade ur det sista ur dansen! Efteråt när vi står och snackar lite, kommer det fram en liten tjej med mikrofon och undar om hon får intervjua oss, så vi fick prata lite om dansen och DansDaxgalan. Hehe... en galen dag i november med siktet inställt på en världsrekordsinnehavartitel som istället slutade i en intervju för P4 Dans.

Efter en fika på stan, lite shoppande var det bara att bege sig hem och ladda för en ny danskväll. Janne, Kikki Danielsson, Jessica Andersson och Streaplers, stod för kvällens spelningar. Det var en helt annan danspublik och min fot orkade inte riktigt med fullt ut. Det gick hyfsat med buggen men de långsamma vridningarna i foxen blev för mycket, så det blev en hel del vilande på läktaren. Det blev bara dans med folk man kände denna kväll och jag ångrar faktiskt lite nu i efterhand att jag inte "tog för mig mer av det smörgåsbord" som var under fredagen, medans foten fungerade. Det är lätt att vara efterklok.

Det var med nöd och näppe man orkade snöra på sig dansskorna för fjärde gången denna helg på söndagskvällen. Dans med äldre herrar som hittar alla möjliga takter utom den man ska dansa i, kändes enkelt inte så lockande. Men väl där så blev det faktiskt roligare än jag räknat med och detta var snart bortglömt. Foten höll och jag kan återigen konstatera att buggen är snäll mot foten. Men nu får skorna stå på hyllan och svalna av ett tag. Får väl se om det blir dans till helgen igen, söndagkväll blir det ju kurs oavsett.

Har kommit in i en trötthetsperiod. Det finns ingen energi när man vaknar, trots att man har sovit de timmar man bör. Skulle försöka titta in hos frisören och se om hon hade någon drop-in tid idag innan lunch, men det gick åt pipan, orkade inte upp så det blev bloggandet istället. Att man sen är helt mörbultad i nacken och skuldrorna när man sovit normalt i sängen gör ju inte saken bättre. Har sovit i de mest knasiga formationerna i soffan utan att ens känna av det minsta när man vaknar, då är det ju konstigt att man ska få ont när man sover "riktigt". Måste nog kolla upp någon ny kudde eller nåt, för det här funkar inte. Det luriga är att jag inte vet exakt vad det är som är fel. Är det för högt, för lågt, för mjukt, för hårt... ja, ja, det ska jag inte tråka ut er med här. Får fundera vidare.

Nu ska det bäras av till skolan och pluggas Elfält. Sen blir det pubquiz i puben ikväll. Undrar om vi ska lyckas frångå det sakta sjunkande kassa resultatet på 12-13 poäng?! =)


Tänkvärt!

Jag tittade på Kattis & Company häromdagen och Eva Röse nämde ett citat som fastnade. Jag var bara tvungen att googla på det.

"Mitt i livet händer det att döden kommer och tar mått på människan. Det besöket glöms och livet fortsätter. Men kostymen sys i det tysta."

Det är tydligen Tomas Tranströmer, en svensk poet är upphovsmannen till detta. Konstigt att jag inte ens kände igen namnet, när Wikipedia säger att han är en av Sveriges mest kända och översatta poeter. Borde man inte ha hört talas om honom i skolan då? Eller har det försvunnit in längts bak i hjärnbalken??

Nu när jag ändå läste på lite om honom så hittade jag fler citat, och här är ett till som jag fastnade för.

"Två sanningar närmar sig varann, en kommer inifrån, en kommer utifrån och där de möts har man en chans att få se sig själv."

A Room with a View

I dag har jag tagit mig ett trevligt avbrott i vardagen. Efter förmiddagens föreläsning åkte jag och hälsade på Maria i hennes och Anders nya lägenhet i Kallebäck. En jättemysig lägenhet med utsikt! Maria lagade jättegod mat och vi satt och pratade mest om allt mellan himmel och jord.

Sen blev det hem och lämna lite grejer för att sen traska ner till sjukgymnasten. Det känns lite sådär med övningarna... fattar inte alltid vad de ska vara bra för. Idag fick jag till och med göra sit up's... vad det nu har med benet att göra. Lär ju i alla fall få träningsverk även denna gång. Hon lyckas alltid hitta några övningar med ovana rörelser. Men hon tyckte i alla fall att det verkade gå väldigt bra med min rehabilitering, så det tog jag som ett beröm även om jag slarvar mer och mer med övningarna hemma.

Helgen blir som tidigare nämnt fylld med dans. Scandinavium fredag och lördag, världsrekordförsök på lördagen och sen steg1-kurs hos Digg på söndag. Det om något lär väl också ge sitt bidrag till att man knappt kommer att kunna resa ur sängen på måndag av ömt och ont här och där. =)

Men först några timmars fredag... och imorgon ska jag ta stygnen från skruvurtagningen. Det är det absolut sista nu och det börjar bli ordning på det hela.

Nu är det dags att vila huvudet på kudden några timmar... man får väl vila sig i form innan en intensiv helg!

Tidigare inlägg Nyare inlägg