maggan73

Jag tänkte börja höstbloggandet med att slänga in lite inlägg med lite uppdatering om vad som har hänt den senaste tiden. Och nej, jag lovar att jag inte ska trötta ut er med att berätta om alla danserna i sommar. =)

Däremot så kan jag berätta att det varit en skön sommar med en massa härligt ledigt. Tyvärr slutade det med att jag fick ta till besparingarna. Men inget ont som inte har något gott med sig. Jag och Annikan fick ju oss en trevlig Danmarksutflykt som blev heltokig som det bara kan bli när vi är igång.

Sista veckorna av sommarlovet blev det någorlunda försök till omtentaplugg i skolan. Först och främst var det Signaler och System som skulle avhandlas. Men så tänkte jag även göra ett försök på en tenta i en kurs som jag skrivit in mig på till hösten, Diskret Matematik. Efter några timmars tentapluggande i ämnet under max en veckas tid, så var vi (jag och en till som bara tänkte skriva tentan) laddade till max och gick till tentan. Häromdagen kom resultatet... båda var godkända! Tjoho... jag blev godkänd på kursen direkt som jag var inskriven på och fick mig nu köpt lite tid under kursen att plugga till omtentor i andra kurser istället. Något som är lite skrämmande är att jag råkade titta på kuggstatistiken för tentan.... 50% kuggade den!! Va!?, säger jag bara. Visst jag kan förstå att man kanske inte klarar den på första försöket. Den går i årskurs 1 på en annan sektion, men ändå. Efter att ha tittat på gamla tentor, var det inte svårt att lura ut vad det var man skulle välja ut att lära sig. Och har man då även gått kursen... ja, jag finner inga ord. Jag hävdar verkligen inte att jag skulle vara smart, men den tentan är bland de enklaste som går att skriva. Låt oss hoppas att de som kuggade bara gick dit för att skriva den på gamla kunskaper och att de inte hade pluggat alls.

Signaler och system-tentan då? Ja, det blev ju ett litet olyckligt avbrott i ... studierna om man säger så. Koncentrationen ville inte vara med mig, varken till att plugga dagarna innan samt under tentan. Så det gick inte så bra. Det tråkiga var att jag kände igen alla uppgifterna på tentan, men hjärnan ville inte samarbeta och jag lyckades inte få ordning på räknandet av dem. Hade jag bara pluggat flitigt...

Ja, ja ingen ide att vara bitter. Det löser sig alltid på nåt sätt. Under dammiddagen så kom jag på mig själv med att helt plötsligt få en väldig beundran över en tjej som varit inskriven på skolan länge, då hon berättade att det var 11:e nollningen hon var med på (alltså inte som nolla, utan bara att man är inskriven på skolan). Många tänker säkert att hon måste vara kass som inte lyckas ta sina omtentor, att hon pluggar för dåligt, att hon saknar motivation, etc. Men jag säger bara, vilket tålamod och vilken ordentlig kämparanda hon har! Vem hade inte gett upp efter 11 år??! Hon jobbar och sliter parallellt för att ha råd att plugga, eftersom CSN inte är något alternativ längre. Och visst, hon har varit engagerad i mycket kårliv och föreningar, men hon har tjänat ett stort kontaktnät och hon har inte varit rädd för att lära nya personer med tiden som fler och fler av hennes kursare tagit examen. Jag tror inte att tjejen i fråga läser min blogg (det vet man dock aldrig, har jag märkt), men jag skulle ändå vilja säga hur stor beundran jag har för hennes kämpavilja!

Med det vill jag ju inte säga att jag tänkt att ta så lång tid på mig, men på något sätt så är det skönt att tänka att det löser sig alltid. Man vet ju aldrig vad som händer och att det är bara att kämpa på. Har man kommit så här långt så kan man ju inte bara ge upp! Det är oavsett långt över mina förväntningar som jag hade när jag började på basåret och ville se hur långt det skulle ta mig. Inte visste jag för över 6 år sen att jag skulle stå här i slutet av en civilingenjörsutbildning. Ibland förvånar man faktiskt sig själv!

Och så till "cliffhangern"... jag återkommer snart om vad det var för avbrott som gjorde att jag tappade koncentrationen på pluggandet inför SoS-tentan. Det är en historia som måste berättas för sig. =)