maggan73

Fyra danskvällar i rad på Liseberg, kan det bli mycket bättre??! Kunde kanske varit något lite varmare, om man får vara svensk och gnälla lite.

Eftersom en del av våra danskompisar inte var där en del av dagarna eller aldrig var lediga, så blev det till vara aktiv själv om man inte skulle bli uppbjuden av de mindre socialt begåvade herrarna (om man uttrycker det någorlunda snällt).

Jag tror nog aldrig att varken jag eller Annika har varit så modiga som dessa dagar. =) Okej, att vi kanske hetsade på varandra lite för att vi skulle våga... men till slut så. Vädret gjorde också lite till det hela, att det var bättre att komma upp och dansa än att stå och frysa.

Det började med att hela det yngre gänget från Digg-kurserna var på Scotts. En av killarna vågar jag bjuda upp om han ser hyfsat tillgänglig ut. Så det gjorde jag... i pausen. Det var inget som jag tänkte på mer att nu är det ju lite mer plats. Han lät lite tveksam först:- "Nu? Det är ju paus!" -"Ja, men det är ju NU det är gott om plats", menade jag. -"Men jag har ju aldrig dansat i pausen...men okej då". Han hade lovat bort sig till en tjej så fort Scotts började spela, men vi hann allt med två danser där i pausen, och han såg inte ut att lida över det. =) En annan kille ur samma gäng tog jag mig också mod att bjuda upp när de spelade en rivig extralåt i slutet av kvällen och jag såg att han stod själv. Trodde aldrig att han skulle le och se så glad ut när jag bjöd upp, så det blev en positiv överraskning. Jag hade väntat mig att bli nobbad, eller minst en liten surmulen min.

Sen tror jag att det var under fredagen som det mesta av modet satte fart. Det började med att jag såg en herre som jag dansat ett par gånger med på Lenas, som jag tog mig mod att våga bjuda upp. Haha... där var det verkligen att öppna slussen. Nu bjuder han tillbaka och tar inte nej för ett svar! Men han dansar bra, så det gör jag gärna. En annan herre, också från Lenas, som fått mig att lita mer på mig själv och hålla hakan högt i dansen, vågade jag också bjuda upp... och oj,oj, vilka mysiga foxar. Och han har inte sagt åt mig att lyfta hakan en enda gång längre, så det tar jag som en komplimang.

På lördagen ser jag en kille som lagt till mig på ett danscommunity, som jag ser lite här och där på danser men vi har aldrig pratat och aldrig gett oss till känna för varandra. Till saken hör också att han bor i närheten av mig, så jag har sett honom i förbifarten några gånger hemmavid också. Men åter till saken, så ser jag honom stå och hänga vid ett träd lite bortanför dansgolvet och folket, med en mycket skeptisk min. Han har dessutom tidigare på dagen skrivit i dansforumet att han var tveksam om han skulle dit, då fredagen inte hade varit så lyckad. Eftersom han står så väldigt för sig själv, så kunde jag inte med att gå fram till honom även om jag sagt till mina kompisar att jag banne mig skulle ge mig till känna. Till slut hetsade min skolkompis mig att du kan ju gå och fylla på vattenflaskan! Bra idé... blev en väldig omväg, men passar på att gå fram till honom på tillbakavägen. Han verkar trevlig men säger att han inte gillar musiken och att han ska gå och ta en fika en stund, men att vi kanske kan ta en dans senare. Tjoho, tänker jag. Det var kul att jag vågade till slut. Men det blev aldrig någon dans, även om jag såg honom ledig ett par gånger under kvällen. Så vi får väl se om det blir nån dans framöver någongång. Kände mig lite som att jag kanske skrämde i väg honom. Hehe... skitsamma. Fler än jag som inte är modiga kanske.

Slutligen fick jag äntligen tummen ur att våga bjuda upp en kille som jag sett nästan alla gånger jag varit ute och dansat och som jag hade fått för mig vara grym på att dansa. Dessutom är han kompis med en eller två andra killar som vi har lärt känna lite nu under dansandet. Så nu var det dags. Vi småpratar lite under dansen och pratar om hur kul det är att man lär känna så mycket nytt folk när man är ute och dansar. Jag passade på att fråga hur länge han hade dansat. "Sen i september med buggandet och foxen gick jag kurs i januari". Ojojoj, det hade jag aldrig trott, han dansar jättebra och okej att foxen kanske var lite "skolaktig" men ändå. Det blev fem danser och jag var helnöjd och stolt över mig själv som vågat bjuda upp. Hoppas det blir fler danser framöver, skulle vara kul att se om han vågar bjuda upp mig nurå. =)

Det är lustigt det där med att det nästan finns tusen olika anledningar varför man inte ska gå fram och bjuda upp, när man står där och velar. "Han står ju med en tjej", "Han verkar vara tillsammans med den eller den tjejen", "Han står ju och pratar med sina kompisar om nåt", "Jag kan ju inte bjuda upp när det är en fox"...

Tack Annika för att du pushade mig, klart att man kan bjuda upp när det är en fox, även om det är första gången som man bjuder upp just den personen.